EMU blir valfråga

Allt tyder på att EMU och frågan om ifall vi ska avskaffa vår valuta blir en viktig fråga i höstens val. De borgerliga partierna verkar överens inte bara om att vi ska anslutas till EUs valutaunion, de förbereder också marken för en ny folkomröstning om frågan under nästa mandatperiod. Om det däremot blir en rödgrön valseger så kommer resultatet, det tydliga nejet till EMU, från den förra omröstningen 2003 att stå fast under den kommande mandatperioden.

Det är svårt att se några hållbara argument för att vi ska avskaffa vår valuta. Kronan har tjänat oss väl, de domedagsprofetior som utfärdades om vad som skulle hända efter ett nej 2003 har visat sig vara felaktiga. Om vi hade haft euron under de senaste åren hade vi haft högre ränta och en övervärderad valuta. Det hade med säkerhet gett oss ännu högre arbetslöshet. TCO-ekonomen Roland Spånt uppskattar att vi hade haft åtminstone 50 000 fler arbetslösa med euron (DD 29/1).

EMU och euron syftar i grunden till att föra över mer makt till EU. Det är anmärkningsvärt att de borgerliga partierna sätter lojaliteten med EU och tanken på att omvandla EU till en federal stat före den ekonomiska verkligheten. Idag är spänningarna och krisen inom euroområdet på väg att slå ut i full blom. Det är uppenbart att området är olämpligt för en enda valutapolitik. Dessutom saknas mekanismer i form av rörlighet på arbetsmarknaden eller transfereringssystem för att hjälpa områden i kris. Istället kan EU bara kräva åtstramningar och neddragningar där krisen slår hårdast. När Grekland nu är i djup statsfinansiell kris, situationen i Portugal är nästan lika allvarlig, snart är var femte spanjor arbetslös och irländarna drabbas av stenhårda neddragningar och en brusten fastighetsbubbla så svajar hela europrojektet. Den akuta förtroendekris vi nu ser i flera länder kan snart sprida sig till ett så stort euroland som Italien. Euron är inte bara ett hinder för ekonomisk återhämtning för de länder som idag har en övervärderad valuta. Euron har också varit en bidragande orsak till krisen. Länder som Spanien och Irland kunde inte strama åt ekonomin med högre räntor när det behövdes. Nu slår krisen desto hårdare när den bubbla som då skapades spricker.

Trots denna akuta kris för euron så vill de borgerliga partierna att vi ska gå med EUs valutaunion just nu. Det är ansvarslöst. På vägen in i valutaunionen måste Sverige låsa kronan till euron. Det är just denna låsta växelkurs som nu gör det så svårt för de baltiska länderna med Lettland i spetsen att vända sin katastrofala ekonomiska utveckling. Men de borgerliga partierna verkar varken vilja lära av krisen i Baltikum eller av den svenska valutakrisen på 90-talet som framkallades just av låst växelkurs. De verkar vara beredda att upprepa samma misstag. Risken är att hela den ekonomiska återhämtning och ökande sysselsättning som vi nu kan hoppas på äventyras om de borgerliga får som de vill.

Det svenska folket tog ett klokt beslut när vi tackade nej till EMU 2003. Det finns ingen anledning att ompröva det beslutet idag. Vi har inte råd att göra oss av med en valutapolitik som kan avpassas till den svenska verkligheten som ett viktigt verktyg för att ta oss ur den ekonomiska nedgång som vi nu befinner oss i. Tacka nej till borgerlig äventyrspolitik som vill att vi ska kliva på ett skepp i sjönöd. Välj en rödgrön regering i september.

 Läs mer i DN, DN, SvD och Aftonbladet

7 reaktion på “EMU blir valfråga

  1. Tja, ska vi gissa på att mer arbetslöshet är vad Alliansen hoppas på. Det går ju mycket bättre att sänka lönerna på det sättet och facken försvagas ytterligare.
    ‘Ett litet citat ur Mikael Nybergs utmärkta bok ”Kapitalet.se”:

    Efterkrigstidens sociala kontrakt är i upplösning, heter det i Aspeninstitutets rapport. Åtta timmars arbetsdag fem dagar i veckan är en ”historisk abnormitet” och full sysselsättning ”bör inte accepteras som ett mål i sig och naturligtvis inte som något absolut gott som ska uppnås till varje pris”. Men i omställningen till bestående arbetslöshet riskerar samhället att upplösas i vilda strejker, sabotage och politisk oro. ”Om vi inte är kloka nog att förhindra det, kan trettiotalets klasskrig lätt blossa upp på nytt och förvärras.” (s.143)

    Makten är ganska klok. I kampen mot teorrismen har den organiserat ett i det närmaste heltäckande övervakningssystem.

  2. Ja, du har rätt men de länder som nu är i kris tycks i grunden ha denna kris på grund av slarvande med pengar. Att de är med i EMU gör att de inte tycks komma ur den samt att de kan dra med sig starka länder, typ Tyskland i fallet. Såvitt jag begriper får man inte enbart skylla krisländernas katastofala läge på EMU trots allt. De har dåliga politiker och kanske de stolligaste ekonomerna.

  3. Hej Gunnar,
    Visst har de ekonomiska problemen sin grund i obalanser i de nationella ekonomierna som beror till stor del på brist på ansvarsfulla politiska beslut. Problemet är att EMU ger saken värre och gör det svårt för dem att komma ur krisen,

    mvh

    Jonas

  4. Jag kan inte begripa detta vurmande för harakiripoltik. Varför skulle det vara bra för Sverige att ha euron. En enig expertkår i form av forna nobelpristagare dömde ut euron som ett misslyckat experiment för många år sen – inte minst för ekonomiska asymmetrier men man måste också ta i beaktande att Europa är så pass språkligt heterogent att det försvårar annat än elitintegration – vi kan inte alla vara gästarbetare som pratar på brutet modersmål över hela kontinenten det blir mycket trögheter att överbrygga som leder till ineffektivitet, stora missförstånd och långsamhet. Att nonchalera Harvard, Joseph Stiglitz, Paul Krugman m fl m fl och bara säga att det är bäst att vi går med i euron varför det? Troligen för att det passar en högerandra med ytterst grumliga motiv i vilka ingår stora sociala ojämlikheter och en total nonchalans mot det faktum att enorm social oro kan utbryta – det verkar man inte bekymra sig om då man tydligen inte drar sig för att skapa den militariserade polisstat som då krävs för att kväsa allt missnöje.

  5. Dessutom tycker jag man ska ta i beaktande skillnaden mellan USA och Europa som en federal stat. Till USA kom människor som på något sätt ändå gjort ett aktivt val att emigrera eller starta ett nytt liv – och de kom då alla till samma nya land. I Europa har människor sin hemvist och har inte automatiskt gjort valet att bryta upp och flytta – så då blir det istället någon form av tvångsförflyttningar det blir fråga om – ifall den utveckling mot ökad integration som krävs för att ekonomin i ”unionen” skall kunna fungera. Och vem skulle känna sig bekväm med tvångsförflyttningar. Det är oerhört repressiva ingrepp i människors liv som krävs för Mammons skull. Vem har sagt ja till det? Inte medborgarna i alla fall – och det är väl precis just därför som vi inte heller har fått vara med om att folkomrösta om hela saken heller. Lissabonfördraget är en tvångsanslutning och ekon klingar från ett repressivt europeiskt förflutet i alla de besluten som i hast pressats fram för att skapandet av denna ekonomiska koloss på lerfötter skall kunna fullföljas.

Kommentera