Underkänt för Sverige som EU-ordförande

Så var Sveriges ordförandeskap i EU över. På ledarsidor och i borgerliga kommentarer flödar självberömmet. Men de högtravande kommentarerna och upphöjandet av den egna insatsen klingar ihåligt. Faktum är Sveriges EU-ordförandeskap hösten 2010 i allt väsentligt var ett misslyckande som de flesta utanför regeringskansliet snart kommer att glömma bort, kanske lika bra det.

I rent teknisk mening fungerade ordförandeskapet fint. Dagordningarna sändes ut och kompromisser manglades fram. Sverige har duktiga statstjänstemän som skötte sitt jobb som de skulle. Men instruktionen till förhandlarna var nästan alltid att de skulle ligga lågt med egna åsikter och försöka nå en kompromiss till varje pris. Det är inte att påverka – det är att administrera.

För EU har det varit en dålig höst. Den ekonomiska krisen med stigande arbetslöshet, nedskärningar och kris har dominerat verkligheten i medlemsländerna. Inför denna utveckling har EU varit passiv. Det blir dessutom allt tydligare att valutaunionen med dess ekonomiska politik fungerar dåligt i kriser och hindrar länder från ekonomisk återhämtning.

Höstens viktigaste politiska händelse var klimattoppmötet i Köpenhamn. Mötet slutade dessvärre i fiasko och inga bindande beslut togs om att minska utsläppen av växthusgaser. En huvudorsak till detta är den rika världens ovilja att minska sina stora utsläpp och kompensera utvecklingsländer för de kostnader som klimatförändringarna orsakar. EU och det svenska EU-ordförandeskapet bjöd på mycket retorik med helt otillräcklig handling inför och under mötet i Köpenhamn. EU agerar tillsammans med USA och andra rika länder fortfarande utan att verkligen lyssna på eller att försöka möta behoven hos de fattiga länder där klimatkrisen slår hårdast.

Under hösten antogs EUs Lissabonfördrag. Irländarna tvingades folkomrösta ännu en gång eftersom de i EUs ögon röstade fel första gången. Inga andra befolkningar fick denna möjlighet att säga vad de tycker om Lissabonfördraget som i allt väsentligt är en kopia av den konstitution som väljarna i Frankrike och Nederländerna tidigare har röstat nej till. Hela hanteringen av fördraget liknar en svart demokratisk fars där mycket har gjorts för att hindra folkligt inflytande och seriös debatt. Fördraget gör EU med odemokratiskt och centralistiskt, det militariserar unionen och slår fast en enögd marknadsliberal politik som överordnad princip.

Lavaldomen har under hösten gjorts ännu mer tydligt av ett utslag i AD. För de fackförbund som vill ha lika lön för arbetare från olika EU-länder som gör samma arbete i Sverige blev domen miljonböter. Denna osolidariska dom öppnar för social dumping där arbetare från andra länder exploateras till sämre villkor än sina svenska arbetskamrater. Inför detta angrepp på svensk arbetsrätt har den svenska regeringen varit helt passiv. De har inte ens lyft frågan odentligt till EU-nivå för att få en ändring till stånd.

Vår regering låter som om ordförandeskapet var en framgång – men fler sådana framgångar och vi ligger riktigt illa till.

3 reaktion på “Underkänt för Sverige som EU-ordförande

  1. Du tar upp många saker här och jag kan inte annat än tycka, tro, ana, ibland på goda grunder. För att nu börja med det sista, Laval, så litar jag helt på din analys eftersom jag i grunden misstror Alliansens ambitioner att skapa goda villkor för arbetare/löntagare i Sverige oavsett medborgarskap. Alliansen tycks ibland ta ett steg i rätt riktning men då är det bara av taktiska eller tvingande skäl.

    Klimatmötets misslyckande förefaller i hög grad bero på Kina och Arabländerna, en allians mellan diktaturer. Även om Europa och USA historiskt stått för merparten av ‘onaturlig’ halten av koldioxiden i atmosfären så bör inte kineserna kräva att få upprepa misstagen. Nu vet vi konsekvenserna av den extra förbränningen men inte då alltså för något decennium sen.

    Radiokritiker, alla kvinnliga tror jag (inte helt överraskande), ville att Reinfeldt skulle vara med karismatiskt och manligt pådrivande som högste boss inom EU, men jag tycker han gjorde ett bra jobb sett nedifrån mitt grodperspektiv. Jag avskyr typer som Sarkozy som mest tycks pladdra och göra utspel som få i gruppen uppskattar. Det gäller inte bara politiker utan folk i allmänhet. Tacka vet jag lågmälda och eftertänksamma vuxna varför inte farsor som Fredrik R.

  2. En sak från Sverige/Alliansens ordförandeskap i EU som jag kommer att minnas länge är när Fredrik Reinfeldt vägrade ta emot Kyrkornas världsråd, som uppvaktar EU en gång per år angående flyktingfrågan, med hänvisning till att han inte blandar religion och politik. Kyrkans representanter kunde bara ursäkta honom med att han förmodligen är okunnig. Cecilia Malmström fick ställa upp. Den politiska eliten framstår ofta som kejsaren med sina nya kläder när man läser kommentarerna om vad de åstadkommit. I själva verket är kyrkan, särskilt med det seriösa engagemang som Kyrkornas världsråd har i sociala frågor i enlighet med evangeliet, en mycket viktigare politisk kraft i världen idag än EU och våra nationella regeringar.
    Jag skulle vilja att vänstern uppvisade en motvikt till Kristdemokraternas bevarande av status quo eller vad endel teologer skulle kalla ”antikrist” genom att vi inom oppositionen hade ett parti som stod för religionsdialog och förespråkade kristologisk etik
    vilket verkligen skulle förändra samhället i socialistisk riktning. Och möjligen är det för att Reinfeldt vet att evangeliet inte är något för honom just av den anledningen som han vägrade ”audiens”.

Kommentera