Katastrofen i Massachusetts

Det har varit fyllnadsval till USAs senat i delstaten Massachusetts. Republikanen Scott Brown nöp platsen med 52% av rösterna mot 47 % för demokraternas kandidat. Brown är en politiker som till helt nyligen var relativt okänd.

För demokraterna och president Obama så är det här ett rejält bakslag, lite av en katastrof. Demokraternas supermajoritet på 60 ledamöter i senaten är borta. Det ger republikanerna möjlighet att obstruera och fördröja nästan varje viktigt beslut i kongressen framöver. I värsta fall hotas reformen av sjukförsäkringen och Obama riskerar att allt mer bli en ”lame duck”.

Ännu värre är kanske att valet är ett tydligt tecken på Obamas och demokraternas kris. Smekmånaden med väljarna är över. Massachusetts är inte vilken delstat som helst, den är sedd som ett av demokraternas absolut starkaste fästen med den stora liberala staden Boston. Det är lite som om moderaterna hade blivit större än socialdemokraterna i Norrbotten. Om demokraterna kan förlora i Massachusetts så kan de förlora i vilken delstat som helst, till och med i New York eller i Kalifornien. Det bådar riktigt illa inför valen till kongressen i höst. Risken är att många demokratiska kandidater redan nu går år höger för att försöka blidka opinionen.

Republikanerna har gått till val enbart på att obstruera och kritisera demokraterna. Frånvaron av egna konstruktiva förslag är påtaglig. Men när det nu har givit framgång lär vi få se mer av den varan. Hur var det Väinö Linna skrev i sin torpartrilogi? ”den finska sommaren är vacker, men kort”, kanske kommer något liknande att sägas i efterhand om Obamas framgångssaga. Men vi får se…

läs mer i SvD, Aftonbladet, DN, SvD och New York Times.

10 reaktion på “Katastrofen i Massachusetts

  1. Hur kommer det sig att man gör fyllnadsval på det här sättet överhuvudtaget? Hade man behövt fylla upp en plats i Sverige hade den väl gått till det partiet som vunnit den från början. Men det kanske har med det personfokus som finns i den amerikanska politiken?

  2. Precis; i USA väljs personer, inte partier, till poster. Det är troligen ett av skälen till varför voluntär-deltagandet i USA är så oerhört mycket högre än här i Sverige; en enstaka person som upplevs som korrumperad, maktfullkomlig, svekfull o.s.v. försvinner väldigt lätt i nästa val – det är mycket svårare att byta ut ett helt parti mot ett annat jämförbart alternativ, eller att ens rubba ett partis inriktning (här i Sverige finns ju massor med lagar och regler som syftar just till att ge partierna skyddad verkstad från väljarna och makt över de folkvalda)…

    Dessutom är det svårt att känna någonting för en abstrakt och nästintill ansiktslös partibyråkrati medan individer med personliga egenskaper blir mer påtagliga och verkliga och känsloväckande. Med 99 riksdagsledamöter istället för 349, och slopad gräns för personval, skulle vi nog se mycket mer gräsrotsengagemang i Sverige.

  3. Extremt olyckligt för Obama. Visst var hans sjukvårdsreform inte den bästa men det är ju ändå ”något” om man säger så, och det måste ju göras något snarast. Därför skulle den där reformen vara ett litet steg i rätt riktning,för läget är sannerligen akut men nu riskerar det att bli ingenting istället. Det är nog något som republikanerna jublar åt, men inte de 40-50 miljoner som saknar sjukförsäkring. Sedan går det ju inte att ta republikanerna på allvar alls, de vill ju som du skriver bara stoppa Obama utan att komma med något eget konstruktivt. Så lär det väl bli den resterande delen av Obamas period, och de många miljoner som står utan sjukförsäkring får återigen vänta (inget är klart än men mycket tyder på det)..

    Tragiskt!

  4. Johannes,

    Amerikanerna väljer representanter, inte partier. Om en ledamot dör, som Ted Kennedy gjorde, eller avgår måste en ersättare utses, vilket sker genom ett nytt val. Guvernören i den berörda delstaten kan visserligen utse en tillfällig ersättare, men inom en viss tid måste ett nytt val hållas.

    Jag tycker att det är rätt sympatiskt att makten ligger hos väljarna, snarare än som i Sverige hos politiska maskiner.

  5. Verkligen sorgligt. Jag tror stödet hade varit större om Obama hade låtit bli att skicka fler soldater till Afghanistan. Sen tror jag han får bära skuld för följderna efter Bush i och med att följderna blev så akuta just när han tog makten. Dessutom är räddningspaket till banker som fortsätter spekulera inte direkt rätt väg att gå.

  6. Konstigt system där en majoritet förhindras att regera. Så mycket dyrt kampanjande, så mycket snack, så skumt urval av kandidater, så mycket TV-tid och sen förvägras väljarna en handlingskraftig riksdag när skådespelet är slut. Är USA en demokrati i detta avseende? Att Obaman skulle få svårt att genomföra sin politik hade jag väntat mig men inte att han inte ens tillåts driva den på grund av en obstruerande minoritet i riksdagen (kongressen).

  7. Jag håller inte med om att personval skulle vara bättre. Det öppnar upp alltför mycket för diverse lycksökare där folk med pengar skulle få en orimligt större chans att bli folkvald än männsikor utan den typen av resurser.

    Dessutom kan man ju minnas EU-valrörelsen från i våras med ett oerhört tröttsamt personfokus. Minns t.ex. en socialdemokratisk kandidat som på affischerna poserade som pizzabagare. Däremot minns jag inget av vad hon ville rent politiskt. Det handlade mer om vad man ville framstå som än om det man faktiskt tycker.

  8. Exakt, Fredrik. Det som förenar människor i partier är väl ändå vad de vill, och inte vilka de är. Eftersom personvalen ofrånkomligen kommer att handla delvis om personen, skulle jag gissa att detta blir på bekostnad av de politiska idéerna.

Kommentera