Fyra filmer om Spanien

Lediga dagar under julen och kallt ute, en perfekt tid för att sitta hemma i soffan och se på filmer på kvällarna. Jag passade på och nördade loss på min födelsedag och beställde inte mindre än fyra spelfilmer som utspelar sig under det spanska inbördeskriget. Här kommer några snabbrecensioner.

Jag började med Ken Loachs prisbelönta Land and freedom. Filmen handlar om en ung brittisk arbetare som söker sig som frivillig till den spanska republiken och ansluter sig till POUMs milis i Aragonien/Katalonien. Filmen är välspelad och tight och som alltid så tar Loach tydlig ställning för de undertryckta och för arbetarklassen. Filmen handlar egentligen mer om spänningarna och striderna mellan olika vänsterkrafter i republiken än om kampen mot fascismen. Inspirationen från Orwells bok Hyllning till Katalonien är mycket tydlig med skildringarna av POUMs milis och striderna i Barcelona i maj 1938. Det är ju ingen tvekan om att POUM behandlades mycket illa, inte minst av kommunisterna, många av dess medlemmar fängslades och flera av organisationen ledare avrättades. Det hela var en spegel av den stora terrorn som pågick samtidigt i Sovjet. Ändå kan jag inte komma undan en känsla av att bilden av POUM och konflikten är väl idealiserad. Trots det, en mycket sevärd film.

Nästa rulle, For whom the bell tolls, blev en besvikelse. Filmen bygger på Hemingways roman med samma namn och spelades in redan 1943. Hemingway själv lär dock ha ogillat filmen eftersom den saknar bokens politiska innehåll. Huvudrollerna spelar Gary Cooper och Ingrid Bergman, en klassisk gammal Hollywoodproduktion. Men det går inte att komma förbi att filmen känns ganska förlegad. Kvinnosyn och bilden av spanjorerna känns dammiga och förlegade. Romer framställs som tjuvaktiga. Spanjorerna som är partisaner känns mer som klassiska bilder av mexikaner i gamla westernfilmer. Filmen känns lite väl mycket som en gammal western med halvdana kulisser och en trånande Ingrid Bergman som blickar beundrande mot Cooper som spelar en amerikansk partisan specialiserad på sprängämnen. Men det tar en väldig tid att spränga bron som ska i luften, det hinner bli lite segt. Mest intressant är kanske att en stor mainstreamfilm i USA hyllar en amerikansk frivillig i Spanien som en hjälte. 1943 var ju också USA och Sovjet allierade i kampen mot fascismen. I verkligheten togs ju de amerikanska frivilliga som hade slagits för demokratin och republiken i Spanien emot med stor misstänksamhet av sitt hemland.

Ay Carmela är en spansk film inspelad 2005. Handlingen utspelar sig i Aragonien 1938 och i centrum står ett litet revysällskap som underhåller republikanska soldater vid fronten. På väg hem mot Valencia kör de fel och hamnar bakom fascisternas linjer. De blir tillfångatagna men försöker sadla om till att roa fascisterna. Carmela är en av huvudpersonerna, spelad av Carmen Maura, och Ay Carmela är ju en av de klassiska sångerna från republiken. Filmen innehåller en hel del humor och cynism trots det allvarliga ämnet och det funkar riktigt bra. Men bakom humorn och vändningarna finns ett djupt allvar och mycket symbolik som dröjde sig kvar hos mig i form av tankar långt efter jag hade sett denna lilla pärla till film.

Den film som gjorde djupast intryck var Juegos de Guerra (Libertarias), spansk film inspelad 1996. Filmen handlar om en nunna som handlar mitt i revolutionen i Katalonien och ansluter sig till en anarkistisk milis och deltar i striderna vid fronten . Perspektivet är både anarkisternas och feministernas. Kvinnorna är aktiva i organisationen Mujeres Libres som samlade främst anarkistiska kvinnor. Kampen står både mot fascismen och patriarkatet för ett jämställt samhälle. Hatet mot den katolska kyrkan ges stort utrymme i filmen. Trots det tunga politiska innehållet så är det en både spännande och välspelad film.

7 reaktion på “Fyra filmer om Spanien

  1. hej Jonas – länge sen jag läste din blogg men har förstått att det ska bära hemåt sverige igen. När blir det?
    Hoppas ni har det bra i vinterrusket!
    Kerstin

    • Hej Kerstin,
      Vi landar i Sverige i slutet på februari, då blir det valrörelse. Hoppas bara att det har hunnit bli lite varmare hemma till dess…

      Jonas

  2. Hemingway sade om ”Klockan klämtar…” att han det tog honom fem visningar innan han lyckas stå ut med att se hela filmen. Och Ay Carmela är en pärla; jag håller helt med!

    Du, Jonas, kan jag få din e-postadress? Jag skulle nämligen vilja skicka ett mejl till dig, vid sidan av offentligheten.

  3. Den här filmen tyckte jag var bra: Las 13 rosas. Spansk från 2007, based on a true story.

    ”The story of 13 young women who were executed as a group just a few months after the end of the Spanish Civil War”

  4. I have a very good memory of the opening of Land and Freedom in Bilbao. I went to see the film with my grandfather (died in 2006). He fought the whole Ebro Battle in the republican side. is the only time I went to cinema with him, and I still remember that after the film he was very excited, complaining of this and that…

  5. Pingback: Pans labyrint at Jonas Sjöstedt

  6. Jag har alltid varit intresserad av det spanska inbördeskriget, bl a för att en farbror till min pappa deltog i de internationella brigaderna på republikens sida. Angående filmer om kriget så kan jag rekommendera en fransk film från 1963 som heter Mourir a Madrid. Den visades i svensk TV efter Francos död i slutet av 1975. BBC har också gjort en ganska bra dokumentärserie i 6 delar som heter The spanish civil war. Den brukar vara lätt att få tag på.
    Mikael

Kommentera