Endast körsångare sökes

Ekot och några andra medier rapporterar om Folkpartiets och Jan Björklunds våndor inför beslutet att utse en efterträdare till Cecilia Malmström som EU-minister. Vem Folkpartiet utser är ju främst deras affär, men det är ändå svårt att inte göra några reflektioner över hur argumenten går.

Ett av de mest populära namnen som har nämnts i förhandssnacket är riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson som också verkar ha stort stöd i partiet. Men Ohlsson lär inte vara aktuell, en huvudinvändning ska vara att hon är allt för självständig och har fronderat mot det egna partiet inte minst i den viktiga FRA-frågan. Budskapet är tydligt, endast lojala körsångare som följer dirigenten, partiledaren, kommer i fråga på viktiga poster.

Jag tror att den svenska riksdagen behöver fler politiker som vågar följa sitt samvete även om det innebär att partilinjen inte följs till punkt och pricka. Det skulle vara bra för demokratin och bra för folks tilltro till politiken. Då skulle makten för de folkvalda öka på partiledningarnas och partibyråkraternas bekostnad. Debatten och reaktioner från vanliga väljare skulle få större betydelse i vilka beslut som faktiskt tas.

Särskilt märkligt blir det när ett liberalt parti som hyllar individens ansvar och frihet straffar en partimedlem som har följt sin inre röst just i en fråga som handlar om att vilja värna den personliga integriteten. Det blir liksom ett ganska häftigt glapp mellan praktiken och den högtravande retoriken. Folkpartiet är också ett av de partier som allra mest ivrar för personvalet. Snart kommer hundratalas folkpartister att argumentera för varför just de ska kryssas i det kommande valet. Men vad spelar personvalet för roll om de folkvalda måste rätta sig i leddet när det väl blir dags för votering?

2 reaktion på “Endast körsångare sökes

  1. Man började med att tillkännage att det blir en folkpartist, och en kvinna. Det är ju bra att alliansen är så konsekventa i sitt förakt mot kvotering.

  2. Liberaler är inte så ädla som man kan förledas att tro om man bara går på den skrytiga innehållsdeklarationen om förnuft, beläsenhet, förfining etc. Man minns dolkstöten mot lättlästa och sympatiske Leijonborg. Förresten finns goda och dåliga sidor hos människor jämnt fördelade på olika partier tycks det mig. Det är ett gott tecken.

Kommentera