Paul Krugman och regeringen

Sydsvenskans debattsida skriver Johan Lönnroth (V) och Karin Svensson Smith (MP) en välskriven och tänkvärd text om nobelpristagarens Paul Krugmans rekommendationer för att bekämpa den ekonomiska krisen. Receptet för att ta sig ur krisen är, enligt Krugman, offentliga investeringar. Investeringar som dessutom kan göra Sverige till ett modernare, effektivare och miljövänligare land. Egentligen är det inget märkvärdigt. Det säger något om debattklimatet i Sverige att denna typ av grundläggande nationalekonomiska resonemang, och överhuvudtaget tanken på att bedriva makroekonomisk politik, framstår som radikala.

Vår regering har gjort det motsatta. De har sänkt skatten för de rikaste, minskat den offentliga konsumtionen och gjort fler fattiga genom sin politik. Arbetslösheten har stigit mycket mer än vad den kunde ha gjort med Krugmans recept för att bekämpa krisen.

Trots misslyckandet för normpolitiken på alla plan, både vad gäller sysselsättning, välfärd och statsfinanser, så är det fortfarande nästan tabu att ifrågasätta den i Sverige. Då kan det behövas en Paul Krugman som förmår att lyfta blicken lite.

Vänsterpartiet gjorde upp om statsbudgeten med socialdemokraterna i många år i sträck. Det var år som präglades av överskott i budgeten och amorterande på statsskulden. Trots det får vi vänsterpartister alltid kastat i ansiktet att vi är oansvariga i den ekonomiska politiken. De som kastar den typen av argument är de borgerliga partier som nu lånar miljarder för ofinansierade skattesänkningar. Det säger också något om debattklimatet i Sverige.

Jag tycker att det är bra att vi sparade i goda tider. En av orsakerna till det är att jag vill kunna satsa när det är kris, som nu. Nu skulle de gröna investeringarna vara igång och ekonomin stimuleras. Det är betydligt bättre att låna pengar för arbete och investeringar än för arbetslöshet och skattesänkningar för de rikaste. Det vore en ansvarsfull politik både för välfärden och för ekonomin.

Ibland får jag frågan om hur jag kan bo i ett så reaktionärt land som USA. Men saker är inte alltid som man tror. I min lokaltidning kan jag läsa Paul Krugman på New York Times ledarsida, i Stockholm får man läsa Malin Siwe i DN. Det känns inte som något riktigt lyft.

5 reaktion på “Paul Krugman och regeringen

  1. I 1930-årene ble Sverige det første landet i verden som kom seg ut av den økonomiske krisen, ved å ta i bruk slike virkemiddel som Krugman anbefaler. Gunnar Myrdal kom med keynianistiske forslag alt før Keynes selv gjorde det. Det er for galt av dagens svenske regjering ser ut til å ha glemt denne viktige svenske økonomiske tradisjonen.

  2. Håller med. Skulle kunna skriva massor av kommentarer men avstår från det. Jag är själv arbetslös men varvar med jobb på annan ort så man kan säga att jag har jobb på halvtid. Jobblinjen för arbetslösa och sjukskrivna är rätt i princip men det finns inte jobb till alla. Då måste staten satsa på något extraordinärt sätt typ Samhall så att folk ges chansen att leva upp till regeringens mål att alla som kan ska göra rätt för sig. Det råder högkonjunktur för majoriteten i Sverige, privatekonomiskt, men det talas det inte om. Det är lika konstigt som att Krugman inte diskuteras i media. Hans senast bok finns förresten på alla bibliotek i Sthlm och Umeå, 1-veckaslån vilket indikerar att många funderar i det tysta.

  3. Jonas:
    Nu är det väl inte så logiskt att först ta fram Krugman som mannen som har bra förslag, och sedan berömma V för att V varit precis lika normpolitiska som S.

  4. Hej Kerstin,
    Nu tyckar jag att du är lite orättvis, Vänsterpartiet är det enda parti som kritiserar normpolitiken. Att alla budgetuppgörelser sedan inte har sett ut som vi har velat hänger mer på styrkeförhållandena mellan partierna.
    Om man ska ha några pengar över till offensiva satsningar i dåliga tider så måste man dessutom kunna lägga undan under högkonjunktur,

    mvh

    Jonas

Kommentera