Bötfällda för solidaritet

Idag har arbetsdomstolen, AD, beslutat att Byggnads och elektrikernas fackliga organisationer ska få böta 2,5 miljoner kronor. Domen bygger på förhandsbeskedet från EUs domstol i det så kallade Lavalfallet. Fackets brott är att de har visat solidaritet och krävt att lettiska byggarbetare ska få kollektivavtal och därmed rimliga löner och arbetsvillkor när de byggde om en skola i Vaxholm. Det är en ren klassdom som visar att EU, idag med AD som redskap, aktivt bekämpar fackliga rättigheter och vill ha en arbetsmarknad med social dumping.  Bara de allra lägsta nivåerna i fackliga avtal ska kunna sättas som villkor för arbetande från andra EU-länder i Sverige.

Detta är en oacceptabel dom av flera skäl:

Det är inte acceptabelt att en arbetare från ett annat EU-land ska få sämre villkor och diskrimineras i jämförelse med svenska arbetskamrater. Det är inte solidaritet, det är att utnyttja folk som kommer från länder med sämre arbetsvillkor.

När det öppnas för att dumpa villkoren på svensk arbetsmarknad så hotar det på sikt svenska löntagares rättigheter. Det kommer att användas som ett argument för att pressa tillbaks löner och arbetsvillkor – annars kan man utnyttja arbetare från andra EU-länder med sämre villkor.

Domen missgynnar seriösa företag som behandlar sina anställda väl och sluter kollektivavtal. Domen gynnar mindre seriösa företagare som behandlar anställda illa.

Genom domen ställs svenska arbetare direkt mot jobbare från andra länder. Det gynnar rasistiska strömningar som vill skylla hög arbetslöshet och sämre villkor på arbetsmarknaden på arbetare från andra änder som ”tar våra jobb”. Detta är speciellt illa i en tid då de rasistiska Sverigedemokraterna växer i styrka.

För arbetarrörelsen så måste denna dom få konsekvenser. Lagar och regler måste ändras, den social dumpingen måste bekämpas. Att ändra EUs utstationeringsdirektiv är an möjlig väg som bör prövas. Men det lär inte räcka, domen grundas på EUs fördrag och dess skrivningar om fri rörlighet. Det krävs därför även en fördragsändring. En rödgrön regering bör därför kräva att EUs fördrag får ett socialt protokoll som garanterar löntagarnas rättigheter. Om det inte är möjligt så måste ett bindande undantag som garanterar svenska kollektivavtal för dem som arbetar i Sverige skrivas in i fördraget. En rödgrön regering kan ställa detta som absolut villkor nästa gång fördraget ändras för att EU ska utvidgas. Förhoppningsvis följer fler länder efter.

Läs mer i DN, SvD, Aftonbladet, GP och LO-tidningen

och Jens Holm som har återupptagit bloggandet och Jöran Fagerlund

9 reaktion på “Bötfällda för solidaritet

  1. Utfallet av Byggnads blockad var inte lyckligt men jag håller inte riktigt med om analysen ang Lavalmålet. Byggnads fälldes väl för att de ville tvinga Laval att betala högre löner än de som slogs fast i kollektivavtalet, inte för att de ville tvinga Laval att teckna ett kollektivavtal?

    Hade Byggnads gått med på att teckna ett vanligt kollektivavtal med Laval så hade blockaden varit ok, om jag minns domslutet från EG-domstolen rätt.

    I stället för att fokusera på att ändra svensk lag eller EU-förordningar och fördrag så kunde Byggnads höja sin minimilön och på så vis hindra utländska företag från att dumpa lönerna på den svenska arbetsmarknaden. Eller behövs det lönespridning även inom ett och samma kollektivavtal? Varför är i sådant fall minimilöner ok i låt säga Degerfors men fel i Waxholm? 🙂

  2. Pingback: Förfärlig dom, men logisk « Jens Holm

  3. Pingback: Med dryga böter skall den fackliga solidariteten slås sönder « Jöran Fagerlund

  4. Har inte riktigt hunnit sätta mig in i din blogg. Men såg inslaget med dig på Svtplay nyss och du verkar helt seriöst vara en av de vettigaste i detta land, som engagerar sig alltså!

  5. Hoppas verkligen att (v) kan få (s) in på samma bana. Jag misstänker att (s) är lite ”snällare” i sin kritik, om den överhuvudtaget existerar. Vi behöver en vass vänster efter valet 2010! Och jag sätter min tillförlit till er, som jag alltid gjort.

  6. till Lars,
    Så här minns jag konflikten: Byggnads ville tvinga företaget att teckna ett svenskt kollektivavtal medan företaget hänvisade till ett lettiskt avtal. Byggnads krävde genomsnittslön för de som jobbar i Sverige, ganska rimligt tycker jag. Företaget, uppbackade av svenskt näringsliv, verkade dock vara mer intresserade av att utmana arbetsrätten genom ett pilotfall än att förhandla om ett avtal. För mig är det enkelt, oavsett vilket land man kommer ifrån ska man ha rätt till samma avtal och villkor. Den här dommen öppnar för motsatsen,

    Jonas

  7. Du har helt rätt Jonas. Bra blogginlägg.

    109 kronor per timme var vad byggföretaget Laval sade sig vilja betala de anställda vid bygget i Vaxholm. 145 kronor var Byggnads krav (dåvarande genomsnittslön för byggarbete i stockholmsområdet). 164 kronor är den timförtjänst som NCC:s byggnadsarbetare hade när bygget slutfördes. Cirka 30-35 kronor (4 000 – 6 000 kronor per månad) blev den verkliga timförtjänsten för de lettiska byggnadsarbetarna.

    Dan Lundqvist Dahlin
    Byggnads

  8. Sent svar, tyvärr.

    Som jag har förstått det krävde Lavalkonflikten främst Byggnads krav på en timlön av 145 kronor för att överhuvudtaget teckna ett kollektivavtal med Laval. Detta krav underkände sedermera EG-domstolen.

    Domstolen meddelade, om jag minns rätt, i sitt domslut att det hade varit ok för Byggnads att vidta stridsåtgärder för att få Laval att teckna kollektivavtal men inte med lönekrav som överstiger miniminivåerna i avtalet. Det fanns andra delar i domen som är viktiga för svensk del men lönekraven var den centrala frågan.

    Jag förstår nu inte riktigt all upprördhet. Så här ser ju också den svenska modellen ut. Man tecknar kollektivaval och förhandlar sedan om lönerna under fredsplikt, om man vill ha högre ersättning än den minimilön som slås fast i kollektivavtalet.

    Att ställa krav på högre löner än de som slås fast i avtalet för att alls teckna ett kollektivavtal är inte förenligt med det svenska regelverket. Det kan man ju tycka vad man vill om, men så ser det ut. Steg ett är kollektivavtal, eller som i det här fallet ett hängavtal. Sedan förhandlar man om lönerna – under fredsplikt.

    Problemet var inte att Byggnads krävde 145 kronor i timlön och Laval bara gick med på 109 kronor i timmen. Tvisten gällde i stället att Byggnads krävde högre lön än minimilönen.

    Det verkar tyvärr inte vara EG:s regelverk som är det stora hotet mot skäliga löner för utlandsanställda i Sverige. Problemet verkar snarast vara att svenska minimilöner är på tok för låga.

    Som jag skrev tidigare, varför är det ok med minimilöner i ex Degerfors men inte i Vaxholm? Varför är det för den delen ok med minimilöner för svenska byggarbetare men inte för lettiska?

    Någon får gärna förklara.

Kommentera