Svenska kyrkan visar vägen

Så kom då den väntade goda nyheten, svenska kyrkan ska börja viga även par av samma kön. Ännu ett bra kliv har tagits bort från diskrimineringen av homosexuella. Än finns det en bra bit att gå, men färdriktningen är helt klar.

Inom svenska kyrkan har synen på homosexuella diskuterats flitigt under många år. Själv minns jag  att jag lyssnade på en debatt om kyrkans syn på homosexualitet för flera årtionden sedan. Ett uttalande brände sig fast i mitt minne, det var Ludwig Jönsson, domprost i storkyrkoförsamlingen i Stockholm, som sa att ”där kärlek sker sker något heligt”, han gjorde inte frågan svårare än så och varför ska man göra det? Nu kan det hända att jag minns en aning fel, det citat som kommer upp när jag nu söker på den bortgångne prästen är ”överallt där kärlek inträffar sker ett under”, men innebörden är ju densamma. Den som tar det kristna kärleksbudskapet till sig måste också se kärleken mellan homosexuella som något gott.

Man kan säga att kyrkan har tagit tid på sig. Samtidigt är svenska kyrkan en av de första kyrkorna i världen som tar det här steget. Fler kommer att följa efter. Det är roligt att vi har en kyrka som inte tillhör de konservativa globalt sett.

Läs mer i DN, SvD och VK

I Svenska Dagbladet kan man också läsa att Sverigedemokraternas ordförande i Falkenberg, Lars-Erik Persson, har hoppat av eftersom han kommit på att partiet är rasistiskt efter Jimmie Åkessons famösa muslimhatande drapa i Aftonbladet. Kom han på det nu? Det känns ungefär som om en vänsterpartist skulle hoppa av för att han plötsligt insåg att han var med i socialistiskt parti eller om en miljöpartist skulle surna till och sluta för att ett av språkrören uttalade sig emot kärnkraft. Men bättre sent än aldrig.

Det står mycket i Svenska Dagbladet dessa dagar. De rapporterar också om att EU-parlamentet inte klarade av att kritisera Berlusconi. Kompisarna till höger, inklusive svenska moderater och kristdemokrater, ställde upp och röstade emot kritiken. Vilket självklart försvaras av Gunnar Hökmark, mannen med osviklig politisk kompass. Han ville inte kritisera ett visst land. Hur var det nu igen? Var det inte EU som var bra för demokratin och som bygger på demokratiska värderingar, var det inte det entusiasterna brukade säga? Men om vi då väljer att blunda för inskränkningar i demokratin i ett av EUs medlemsländer, var hamnar vi då?

6 reaktion på “Svenska kyrkan visar vägen

  1. Gunnar Hökmark och Silvio Berlusconi…vilket underbar kombination. Svenska Kyrkan tog ett steg i rätt riktning. Att det skulle va´ så svårt!
    Och en uppmaning till dig! Snart valrörelse. Några planer på att vara med? Skulle behövas!
    Tjo!

  2. Ja, det är glädjande att läsa om utvecklingen på detta område. Demokratiska Västvärlden torde ligga i topp här, Arabvärldens diktaturer i botten om man försöker ranka efter nyhetrapporteringen och enskilda vittnesbörd. Tillståndet för de homosexuella tycks följa demokratiläget så att säga. Ett annat glädjande område är miljön trots allt, hörde igår t ex att försurningen vänt i Västernorrlands vattendrag (pH stiger) så att blåmusslor återvänt vilket var ett sånt kriterium (förutom själva mätvärdet). Analysmetoderna är så känsliga idag att man i förstone kan förskräckas av att något ämne kan påvisas i fel miljö men det förtar inte intrycket av att det går åt rätt håll på alla håll och kanter.

  3. Hej Dan,
    Visst kommer jag hem till valet, hoppas få kandidera till riksdagen i Västerbotten. Provvalet bland partimedlemmarna i länet ska räknas på söndag och listan tas i slutet på november. Första mars flyttar vi till Sverige igen. Oavsett hur det går med att kandidera så blir det valrörelse för fullt – fattas bara,

    Jonas

  4. Inte diskutera teologi, Jonas! Snälla låt bli! Räcker det inte att det är politiskt bra att homosexuella får vigas i kyrkan? Måste man som politiker hitta på en teologi för det också?

  5. Beträffande Hökmark finns det en rolig episod om honom.

    1995, tror jag det var, gick en dokumentär om Mikael Wiehe på SVT. Mona Sahlin sa att det var bra att ha kulturarbetare som hade en blåslampa på politikerna (vet dock inte om hon är så förtjust i de n blåslampan längre) och Hökmark sa ungefär följande: ”Mikael Wiehe har fina melodier men med en underton i orden som är farlig för demokratin”. Jag tror Herr Wiehe blev mycket stolt över de orden när de kom från just Gunnar! Gunnar Hörkmark är en av de värsta moderåtterna, f’låt, moderaterna, som jag känner till! Men då räknar vi ju inre förre moderå… moderaten Sten Andersson! Jag är stolt över att vara Malmöit. Vi har en arbetarkultur som är väldigt gammal. Men vi har element som man skäms över!

Kommentera