Stödet för Obama sviktar

Idag kan man läsa i DN och Svd om att Nobekommittén inte var så enig när Obama utsågs till fredspristagare. Även i USA växer tveksamheten till Obama, men av lite andra orsaker. Denna text publiceras i veckans nummer av Arbetaren där jag skriver då och då. Eftersom denna text inte läggs ut på nätet av tidningen så kommer den här:

President Obama höll nyligen ett tal där han lovade att förbudet mot att vara öppet homosexuell inom militären, ofta kallat ”don’t ask don’t tell”, ska tas bort. Denna bisarra regel innebär att du sparkas ut ur militären om du berättar att du är bög eller flata, men samtidigt att militären inte frågar om saken. Tusentals amerikaner har fått avsked från militären med regeln som grund.

Självklart var många progressiva amerikaner nöjda över löftet. Men det hördes också ett missnöjt mummel från vänsterkanten. Obama har nämligen lovat samma sak flera gånger förut. Många av Obamas supportrar frågar sig när den utlovade progressiva politiken ska bli verklighet. Det gäller också att homosexuellas äktenskap ska respekteras även om de bosätter sig i en delstat som inte låter homosexuella gifta sig.

Från den reaktionära högern har kritiken mot Obama varit både grov och intensiv allt sedan han valdes. Men även kritiken från vänster har växt den senaste tiden. Fortfarande tvekar många progressiva amerikaner att kritisera ”sin” president, men tonläget håller på att ändras. TVs komiker, som ofta lutar åt vänster och som har betydande inflytande över den politiska debatten, blir allt vassare i sina skämt om Obama. Nyhetskanaler som har varit starkt Obamavänliga, som MSNBC, släpper allt oftare fram hans kritiker från vänster i sändning.

En avgörande fråga för många vänsterväljare är kriget i Afghanistan. Motståndet mot kriget är starkt och när Obama nu ska besluta om hur kriget ska trappas upp så har förslagen på ökade militära satsningar främst stöd hos republikaner, inte hos hans egna väljare. Fredsrörelsen som nästan somnade in när Obama valdes verkar så sakta vakna till liv igen. För många amerikaner är utvecklingen i Afghanistan obehagligt lik den i Irak.

Den folkliga rörelse som förde Obama till makten är nu ganska passiv. Det märks inte minst i debatten om det nya förslaget till regler för sjukförsäkring som behandlas i kongressen. Många progressiva amerikaner tycker helt enkelt tycker att Obamas förslag är dåligt. Istället för att föreslå ett gemensamt skattefinansierat system som ger alla sjukförsäkring så vill Obama bygga ut dagens orättvisa och dyra system med privata försäkringar. Det är inte ens säkert att det nya systemet kommer att erbjuda folk ett offentligt alternativ till de privata försäkringsbolagen.

Bristen på sjukförsäkring är en huvudorsak till ohälsa, otrygghet och fattigdom för amerikaner. Låga löner och svagt försäkringsskydd är ett annat huvudproblem. Fackligt organiserade amerikaner har som regel både bättre betalt och bättre försäkringsskydd än oorganiserade. Majoriteten av amerikanerna skulle vilja vara med i facket men företagen slår effektivt sönder försök att organisera sig. Varje år avskedas tusentals arbetare som försöker starta fackklubbar. Lagarna ger mycket lite skydd åt fackligt aktiva och underlättar i praktiken företagens försök att fördröja eller krossa facklig organisering. Detta skulle kunna ändras genom förslaget till Employee Free Choice Act som behandlas i kongressen. Förslaget skulle skapa enklare vägar för facket att organisera den majoritet som krävs för att godkännas lokalt och införa en sorts skiljedom och sanktioner när företag försöker fördröja kollektivavtal för de anställda. Nu verkar även det förslaget manglas sönder i kongressen och många fackligt aktiva känner att Obama inte slåss tillräckligt för deras sak.

Om Obama inte snart lyckas visa resultat inför sina egna väljare så står han inför en svekdebatt som kan bli ett större problem än de skränande republikanerna på högerkanten.

3 reaktion på “Stödet för Obama sviktar

  1. Jag tycker det var en mycket bra artikel, men undrar samtidigt om allt verkligen beror på Obama? Han måste ju ha kongressen med sig för att beslut skall kunna tas. Presidenten kan ju bara lägga förslag och veto mot förslag…

    • Hej Charlie,
      Det har du förstås helt rätt i. Samtidigt finns besvikelsen där efter alla, kanske överdrivna, förhoppningar om förändring.

Kommentera