Rävspel i regeringsfrågan

Idag bröt det stora rävspelet ut i regeringsfrågan, det var ganska väntat. Det verkar ju inte särskilt sannolikt att den borgerliga alliansen ska klara att få en majoritet i riksdagen efter nästa års val. Att fortsätta hålla dörren på glänt för att regera på Sverigedemokraternas nåder har blivit en allt större belastning för de borgerliga partierna inte minst efter Åkessons rasistiska hets i Aftonbladet denna vecka. Men att de borgerliga helt skulle utesluta att regera med passivt stöd från SD, a la Ny demokrati, tror jag på först när jag ser det hända.

I en klassisk politisk manöver lyckades Björklund och Reinfeldt ändra inriktning på debatten genom att bjuda in mp till den borgerliga alliansen om det skulle behövas för att hålla rasisterna i SD borta. Läs mer i DN, SvD, Aftonbladet och VK.

Det kan tyckas som en smart manöver, men den har flera risker för de inblandade. Långt ifrån alla borgerliga väljare gillar mp och alliansen har ju tagit flera beslut som de gröna omöjligt kan godta. Dit hör utbyggnad av kärnkraften och förbifart Stockholm. Är alliansen beredda att offra de besluten för att få med mp i båten? Även för Miljöpartiet har en öppen flirt med de borgerliga stora risker. Partiet har helt klart vunnit på att göra sig till en del av ett rödgrönt regeringsalternativ. Om det skulle gå i fällan och börja öppna för samarbete högerut så kan gröna väljare som vill slippa den borgerliga alliansen snabbt söka sig till v och s. Miljöpartiet har en mycket rörlig väljarbas. Men även Peter Eriksson kan spela spelet ”splittra de andra”, han utesluter i sin tur samarbete med moderaterna. Men varje form av ”mittenregering” skulle bli en form av instabilt tvångsäktenskap eftersom c och fp har rört sig så kraftigt högerut de senaste åren. Hur ska vi då slippa röran och risken för inflytande från SD? En rödgrön majoritet är svaret.

Apropå mp så gör det tidigare språkröret Birger Schlaug ett intressant påpekande på sin blogg. Vår regering är som bekant ytterst ovillig att använda statens möjligheter att rädda vår bilindustri ur dess akuta kris. Detta bottnar i ideologisk motvilja mot statlig inblandning i ekonomin. Samma regering ser dock gärna att kinesiska statliga bilföretag blir stora aktörer i svensk bilindustri. I detta finns en stor ironi. I andra sammanhang, som när man vill kritisera FN, så påtalar ju de borgerliga gärna att Kina faktiskt är en politisk diktatur. Det har de förstås rätt i. Mycket kan kritiseras i dagens Kina som bristen på politisk frihet, svaga rättigheter för arbetarklassen och stora klassklyftor. Samtidigt har den kinesiska ekonomin visat en beundrandsvärd förmåga att stå emot den globala krisen. En huvudförklaring till det är den stabilitet som statligt ägande ger. Investeringarna har ökats för att mota krisen. När pengarna inte måste gå till privata aktieägare kan de istället återinvesteras. Det är en viktig ingrediens i det kinesiska ”undret”. Kanske något att fundera på i dessa tider av kris för kapitalismen.

11 reaktion på “Rävspel i regeringsfrågan

  1. Ja, det är också därför man är så oroad och förbannad över att de av ideologiska skäl vill sälja bort det som staten har inflytande eller kontroll över. Jag har tänkt mig att det beror på att många, men långt ifrån alla förstås, av deras väljare har så gott om pengar att det finns för lite objekt att satsa dem i. Släpps då Apoteket, dagis i Årsta eller Tibble gymnasium för en spottstyver så är det underordnat det faktum att t ex Täbybor får lönsamma investeringsobjekt även om man i reklamen kör fram de anställda som nyföretagare. Alliansen är slösaktig med andras pengar är den uppenbara paradox jag alltid tyckt mig se. Intressant det där med att Kina skulle ha klarat krisen bättre tack vare sitt statliga ägande.

  2. Pingback: Politikerna borde öppna för en mittenregering | Kulturbloggen

  3. De två MP-förespråkare jag hörde på Studio Ett idag lät oroväckande luddiga får jag ju säga, talade lagom otydligt om att man ju inte skulle utesluta…, att det ju alltid handlar om att stödja de partier som ger mest utdelning för det egna partiets målsättning i form av politiska beslut.
    Jag rös när jag lyssnade till dem.

  4. Pingback: Är Miljöpartiet verkligen den svagaste länken i regeringsfrågan? « Jöran Fagerlund

  5. Jag har länge tyckt att miljöpartiet har en märklig syn på världe. De har liksom inte förmågan att se att det finns fattiga och rika och därmed klasskillnader. Det är mycket maskrosor och gräs, som i och för sig är bra, men de saknar udden när det gäller just klassskillnaderna… Men det är min syn på det.

    Vidare såg jag ett avsnitt av Debatt på svt.se där en centerpartist vid namn Staffan Danielsson från Linköping gnällde sig trött på att kvinnor med muslimsk tro ibland bär s.k. niqab. Förmodligen får han medhåll av både Sven-Olle Olsson och Jimmie Åkesson, vilket säger en del.
    Men jag ställer mig frågan om klädsel är så himla intressant egentligen? Här i USA finns en och annan kongressledamot som har försökt ragga upp unga pojkar. Dessa kongressmän har haft kostym. Enligt Danielsson, Åkesson och Olssons teori om att alla som bär Niqab är förtryckta eller terrorister, innebär detta att alla i kostym är pedofiler eller åtminstone äldre män som attraheras av unga män! Många av Centerns medlemmar liggen kusligt nära SD…

  6. Glömde att påpeka att herr Danielsson vill förbjuda muslimska kvinnor från att klä sig i Niqab! Otäckt likt C. P. Herslow i Skånepartiet och just Åkesson i SD. Att förbjuda skulle alltså ge frihet enligt dessa figurer…

  7. Jag tyckte nog att Peter Eriksson var ganska tvärsäkert emot allt samarbete. Däremot ett par andra röster betydligt mer…opålitliga! Egentligen är det osannolikt att Alliansen ens har mage att slänga ut ett fläskben och tro att miljöpartiet skulle byta sida hipp som happ. Och ännu mer skrämmande att man faktiskt från en del röster får något slags gensvar. Är makten så lockande? Förmodligen…
    Nej, kom igen nu V och ge järnet i valrörelsen!

    PS: Jag gillar på många sätt Lars Ohly men tyvärr har han inte den utstrålning som krävs för att dra röster. Därför ny partiledare: Sorry, Jonas Sjöstedt men det borde vara du! Eller vad säger ni andra!
    Tjo!

  8. Jag bryr mig egentligen inte om vem som leder partiet, så länge åsikterna stämmer överens med mina. Det gör de allt som oftast. Jag saknar dock den ideologiska debatten. Det är mycket sakfrågor som finns på dagordningen i det rödgröna lägret och det tror jag inte gynnar dem. Just my 2 cents…

  9. Såg förresten ett program på svt.se. Debatt. Det handlade om ett förbund som kallar sig Förbundet Allt åt alla (http://alltatalla.com/). Det var verkligen uppfriskande i den annars så torftiga debatten i Sverige/Europa. Jag är medveten om att det är ett steg till vänster om V, men tycker att den debatten är förbaskat intressant och givande! Sedan kan man tycka vad man vill om Förbudet, som jag misstänker står närmre f.d KPML(r) – numera Kommunistiska Partiet. Men att deras ”safari” bland överklassen är rätt kul, kan man ju inte komma ifrån!

  10. Pingback: Kildén & Åsman » Bloggarkiv » Tjugotvå procent av britterna kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraternas syssling

Kommentera