Något att fundera över…

En opinionsmätning är ändå bara en opinionsmätning, så kan man se det. Men när flera mätningar pekar åt samma håll så börjar man kunna utläsa trender och bör ta resultaten mer på allvar. I dagens DN och Expressen presenteras en mätning där skillnaden mellan blocken minskar, det är knappast en tydlig trend om man ser till andra instituts mätningar. Mätningen visar också att det är Vänsterpartiet som går sämst av de rödgröna partierna. Det är ett resultat som dessvärre bekräftas på fler håll. Ännu värre blir det om man tänker in den stora bilden. I Sverige bedrivs en hård högerpolitik som leder till växande klassklyftor och massarbetslöshet. Vänstern är i opposition mot denna politik. Socialdemokratin har sin egna problem. Rimligen borde Vänsterpartiet i detta läge kunna få sympatier från åtminstone dryga tio procent av väljarkåren. Men icke, istället är dagens siffra på 4,8 % sämre till och med än det direkt usla valresultatet från 2006.

Vänsterpartiet gör något allvarligt fel. Jag vågar inte sitta i Brooklyn efter ett par år utanför svensk politik och tvärsäkert säga var felet ligger även om jag har mina teorier. Risken är ju dessutom att alla förklarar en nedgång med just de egna käpphästar som man alltid framför oavsett hur det går. Men en sak är jag tämligen säker på. Den som tror att lösningen är att bryta det rödgröna samarbetet och vandra iväg på egen hand har fel. Det vore nog en garanterad enkelbiljett ur riksdagen. Vänsterpartiets väljare vill ha en ny regering och de vill nog också gärna se Vänsterpartiet i den. Problemet är snarare balansgången mellan egen profil och lojalitet med det rödgröna projektet. Den egna profilen är delvis på väg att suddas ut, det är ibland lite oklart vad Vänsterpartiet bidrar med i det rödgröna. Till det kommer nog att partiet fortfarande betalar räkningen för synder begångna de senaste åren. Trots detta är jag optimistisk över att denna trend ska gå att vända till en valframgång, det saknas inte goda tecken i Vänsterpartiet. Partiet måste välja några ut några få frågor som profilfrågor och förslaget till valplattform med fokus på sysselsättning, välfärd och integritet är inte någon dålig prioritering.

Sverigedemokraterna gör ännu en hög siffra, 3,9 % med 4,5 % i mätperiodens sista del. Men då hade partiet ett extremt stort genomslag och dominerade nästan i nyhetssändningarna. Med tanke på det är siffran inte lika imponerande.

6 reaktion på “Något att fundera över…

  1. ”Risken är ju dessutom att alla förklarar en nedgång med just de egna käpphästar som man alltid framför oavsett hur det går.”

    Huvudet på spiken där. Självklart är man inte bättre själv men om jag ändå ska säga något så tror jag att det är mer fruktbart att titta på vilka långsiktiga problem som finns med partiets framtoning än att tro på kortsiktiga reaktioner på utspel som de allra flesta väljare ändå aldrig har hört talas om. Jag tycker Lars Ohly de senaste veckorna bara har börjat bli mycket modigare och mer pragmatisk men jag är rädd att bilden av ett parti är väldigt svår att ändra utan ett partiledarbyte.

  2. Jag ser att du har Esbati i din bloggrulle, där har du ett svar till de vikande siffrorna. Alltså den typ av politisk praktik och teori han representerar.

    Jaha du har flyttat till NY, intressant. Jag blev intervjuad av en amerikans student i somras om det svenska politiska landskapet och SD. Han ansågs vänstervriden i USA, i Sverige skulle han ha röstat på Moderaterna, utan tvekan. Så mycket skiljer sig det amerikanska politiska landskapet från vårt. Till detta politiska landskap har du alltså frivilligt flyttat till, lever och verkar i. Hmmm…..

  3. Jag beklagar att partipolitiken i Sverige blivit allt för personfixerad och jag har i grund och botten inte särskilt mycket emot Ohly.

    Men det är tyvärr rätt klart att han har blivit ett sänke för V, precis som Persson blev för S under de sista åren och att partiledaren och det förtroende folk har för honom är oerhört viktigt.

  4. Ser på bloggen Röda Göinge (sp) en jämförelse mellan 2006 års och årets förslag till valplattform. Skrämmande, pinsamt, uselt. Inledningen en ren skönmålning av dagens Sverige, saknar verklighetsanknytning.

  5. Jag tycker att det är klokt av dig att dels inse att vp ligger risigt till, och dels uttrycka att du inte är tvärsäker på vad det beror på. Som före detta grundskollärare funderar man ofta över alla larmrapporter från den världen. Mycket pekar ju nedåt där när det som mäts redovisas som medelvärden (många funkar bra i skolan och gör lysande resultat). Genast är experter och lekmän framme och pekar på orsaker men man ska vara väldigt skeptisk till såna analyser. Jag är av den grunduppfattningen att skolans problem inte har med skolan att göra utan bara synliggörs där. Problemen orsakas av något som ligger utanför skolan. Kan det vara så att vänsterpartiet och dess ombud är hyfsta bra men att folk inte bedömer att de behöver partiet ändå. Tar vp verkligen upp vardagsfrågor som berör den presumtiva väljargruppen?

    Man pratar om sverigedemokraternas program och den otäcka hårda kärnan av parimedlemmar men vem funderar över opinonsundersökningar som pekar på att 20-60 % av de infödda svenskarna är skeptiska eller negativa till det rådande systemet på området? Jag bedömer att mina bussförarkamrater som är ca 50-60 % av arbetsstyrkan är proportionellt lika skeptisk till invandringen numera och dess konsekvenser som svenskarna själva. Alltså inget typiskt för personer födda i Sverige.

  6. Jag skrev otydligt: Mina bussförarkollegor i Sthlm är oftast invandrare och när ämnet ibland kommer upp tycks de vara lika skeptiska till invandringen som infödingar i Sverige. Vore bäst om svenskar och invandrare i t ex Skarpnäck och Botkyrka talade ut för oss andra och pekade på lösningar. Politiker på riksdagsnivå har ju ingen riktig erfarenhet av ev problem i smältdeglar som de nämnda ovan. Nalim Pekul är enda undantaget jag känner till.

Kommentera