Med lögnen som vapen

Sverigedemokraterna kan knappast klaga på uppmärksamheten för partiets landsdagar. Den flitiga medierapporteringen visar att partiet nu närmast behandlas som ett parti bland andra av medierna. Men det är inte bara en välsignelse för partiet, det innebär också att det får det svårare att ta på sig den självpåtagna martyrroll som de ihjältigna sanningssägarna som partiet verkar trivas så bra med. Med ökad bevakning följer också kritisk granskning och just sanningen verkar vara något som partiet har problem med.

I Aftonbladet visar Lena Mellin hur partiledare Åkesson använder sig av lögner och halvsanningar för att sprida sitt gift. Det verkar som om argumenten inte riktigt räcker till för SD eftersom de måste ljuga om det land som de säger sig tycka så mycket om. Alla politiker kan ha fel ibland, det är bara mänskligt. Men Åkesson kan knappast vara omedveten om att han har fel i det här fallet, det är ganska anmärkningsvärt.

Det verkar vara fler i SD som har problem med sanningen. Partiets nyvalde andre vice ordförande Carina Herrstedt  är till och med dömd för förtal. I motionsfloran finns krav på införande av dödsstraff för bland annat spioneri. Hade det varit Sveriges lagstifting under det kalla kriget så kanske de livstidsdömda i Enbomsprocessen hade avrättats. Men de var med all sannolikhet helt oskyldiga vilket bevisats av nyblivne Sverigedemokraten Stellan Bojerud.

9 reaktion på “Med lögnen som vapen

  1. Det vore intressant att se om aftonbladet och media i övrigt någon dag beslöt sig för att fokusera mer positivt gällande SD. Tänk om de till exempel beslöt sig för att skriva att Jimmy Åkesson har en hel del sanningar att komma med som de övriga partierna länge blundat för, samt om de skrev en notis där det framgår att SD är klart emot dödsstraff. Ja, tänk om.

    Man kan ljuga mycket och det blir uppmärksammat, men att tala selektiva sanningar är knappast något som stärker Lena Mellin et al i deras av själbevarelsedrift motiverade kampanj mot SD. Hon kallar sig politisk kommentator. Jag tillåter mig att småle. Någon gång kommer även Lena Mellin att inse det fullständigt orimliga i den förda invandringspolitiken.

  2. Intressant att så många SD-supporters börjat hänga på Sjöstedts blogg. Man kan ju undra vad det beror på. Är det för att SD:are anser att vänsterdiskussioner är givande eller för att de har fått uppmaningar att propagera för sina uppfattningar vartän deras politik kritiseras…?

  3. Bra skrivit som vanligt Jonas.V i i Vânsterpartiet mâste nu lä&ra oss vad Sd vill .Vi mâste hitta fel och brister i deras egna programskrifter sâ vi kan använda dessa i debatten med dem.Men vi mâste ocksâ föra fram vad vi själva vill sâ det inte blir enbart en debatt om Sd:s tankar och ideer utan ocksâ att vi för fram vâra egna tankar och ideer pâ ett bra sätt och ger människorna i Sverige en möjlighet att välja vad som är bäst. Vi kan ju förstâs inte enbrt lägga ned tid och kraft pâ debatt och kritik mot SD.Vi mâste ocksâ pâvisa fel och brister i den nuvarande regeringens politik.Om vi inte fâr fram opposotionens alternativ pâ ett braoch effektivt sätt kommer vi att âterigen fâ stâ ut med borglig regering.Det vill vi inte.

  4. Reflektion:
    Häromdagen hörde jag ”Nordegren i P1” på radion. Journalisten Tomas Nordegren med en bisittare hade inbjudit Jimmy Åkesson. Frågor ställdes och Åkesson svarade. Men nästan inga politiskt intressanta uppföljningsfrågor av Nordegren eller bisittaren!!! ”Dumheter” fick stå obemötta.

    Har man följt med debatten så förstår man att det är NÖDVÄNDIGT med uppföljningsfrågor. Bättre att ta upp några samhällsaspekter och ha färre förberedda frågor än att ha så många frågor som man så gärna vill få besvarade att man inte får tid att följa upp SD-s svar. Media måste aktivt lyssna till VAD SD säger, inte bara registrera ATT de svarat… Annars blir resultatet: mycket yta – lite fördjupning. Sånt är politiskt naivt.

    Media ska vara förberett och smart, känna historien, när de diskuterar med SD. Då får inte lögner och främlingsfientlighet passera utan bemötande. Media har tack och lov gjort en del grävande journalistik och avslöjanden av SD. Vi måste komma ihåg och använda det i dagens debatt. SD kommer inte att påminna oss.

    Kommer ihåg Ny Demokrati. Det var en tid när mediabevakningen var slarvig. Ny Demokrati blev rumsrena. På den tiden hände mycket otrevligt främlingsfientligt. Läs Gellert Tamas bok Lasermannen och tänk på de främlingsfientliga konsekvenserna….

    Det duger inte att TRO och hoppas att SD avslöjar sig själva.
    Bra att du tar upp dessa frågor, Jonas Sjöstedt.

  5. Karlsson,

    Hade SD fått härja som de vill kanske du hade fått söka dig till andra breddgrader på jorden… De ha sina vapendragare som är bra att ha tills man kommit till maktens guldkantade korridorer, sedan börjar selektiviteten även inom de egna partierna. Historien har visat på det. Då hade det varit rätt bra att ha någonstans att åka och få hjälp och framför allt känna sig välkommen!

  6. Enbomsaffären 1952 är en rättsskandal av värsta mått!

    Tre var helt oskyldiga, Lilian Ceder, Artur Karlsson och Fingal Larsson. Hugo Gjersvold förtjänade kanske en åthuting för brott mot tystnadsplikten. Tre dagsböter verkar rimlig påföljd. (Det blev livstids straffarbete).

    Fritjof Enbom var inte spion. Men han hade ambitionen att gå främmande makt tillhanda. Försök till spioneri. Villkorlig dom och 30 dagsböter.

    Martin Enbom var spion. Han utlämnade hemliga uppgifter till brodern i syfte att denne skulle vidarebefordra informationen till Sovjetunionen. Ådömt fängelsestraff helt rimligt.

    Jag hoppas av hjärtat att Fingal Larssons barn får resning i HD januari 2009.

    Stellan Bojerud

    PS
    Jag saknar min bortgågne vän och trätobroder, författaren Kjell-Olof Bornemark (vpk). Näst siste stalinisten (Fidel lever ju ännu). Jag tror att många politiskt engagerade inte förstår att man kan ha olika uppfattningar, men likväl trivas ihop och diskutera hur samhällsfrågor skall lösas. Ibland blir man överens, ibland ense om att vara oeniga.

    Jag tycker att det politiska klimatet numera blivit obehagligt aggresivt.

    BOJ

  7. Detta med lögner och missförstånd är problematiskt. I Aftonbladet den 17 oktober 2009 anklagar ställföreträdande chefredaktören Lena Mellin partiledaren för SD att fara fram med falska siffror. Det är en sak mellan dem.

    Det handlade om nivåjämförelser mellan svenska fattigpensionärer och anhörigstöd till från utlandet invandrade.

    Lena Mellin hävdade att anhörigstödet är 4.832 kr/mån och lägsta pension 7.780 kr/mån.

    Efter en skilsmässa för tre år sedan har jag varaktigt sällskap med en kvinna, som kommer från Laos. Hon är yngre än mig, men glöm detta med pedofileri, för hon är både dubbel mor och mormor utan min medverkan.

    Hon kom till Sverige för 30 år sedan. Efter SFI och svenskt gymnasium på vårdlinjen blev hon undersköterska. Försämrad hälsa gjorde att hon efter 25 yrkesverksamma år måste sluta arbeta. Hon fick förtidspension, eller som det formellt heter, sjukersättning.

    Inte ens Regeringen Reinfeldt och Försäkringskassan ifrågasätter hennes arbetsförmåga. Hon har visserligen ingenting att visa upp, men det är själva poängen. Hon saknar nämligen höger arm, för den har läkarna amputerat i syfte att rädda hennes liv. Rätt så och Reinfeldt & Co hetsar inte ut henne i arbetslivet.

    Lena Mellin skrev att anhörigstödet för en från utlandet nyanländ person är 4.832 kr/mån. Det är troligen riktigt. Men denna person har inte arbetat en dag i Sverige och inte tjänat in en pensionspoäng. Det går väl att acceptera.

    Men förklara för mig varför min vänínna som arbetat 25 år här i Sverige endast erhåller 4.185 kr/mån. Detta enligt Försäkringskassans beslut 2009-02-07. Hennes 25 yrkesverksamma år här i landet, varav sju år i den tungarbetade långvården, har alltså meriterat henne för att få 647 kr mindre per månad än om hon hade kommit direkt från Laos.

    I ett fall som detta behövs det ingen moralism. Fakta talar för sig själv. Vad som behövs är mindre käbbel om vem som skall stå vid ratten men mer diskussion om vilken kurs skutan Sverige skall styras.

    För övrigt finns det inga invandrare. Det finns bara människor med olika drömmar, förhoppningar, förmågor och behov. Detta oavsett födelseort, hudfärg eller religion.

    En majoritet utlandsfödda bejakar Sverige. De vill leva här, arbeta och föra landet vidare. En minoritet – dessvärre militant, högröstad och inflytelserik – vill förändra Sverige så att landet passar deras preferenser.

    Vi måste sansat få diskutera migrationspolitiken utan att rasiststämpeln med ryggmärgsreflexer börjar dunka. Annars går det illa. Allt är inte svart eller vitt. Kompromissen är grunden för den än så länge ganska stabila svenska demokratin.

    Men utan samtal är kompromisser omöjliga. Svensk politik påminner mig just nu om RMS Titannic och dess undergång. Medan orkestern spelar ”Närmare Gud till Dig” sjunker skeppet samtidigt som Reinfeldt & Olofsson med flera dansar den sista valsen. Några kommer att överleva, man sannolikt räcker inte livbåtarna för alla.

    Stellan Bojerud

    PS
    När Lars Ohly gjorde sin militärtjänst var jag hans kompanichef. Jag lärde känna honom ganska väl och uppskatta hans intelligens och påtagliga förmåga som organisatör och ledare. Lars var politisk aktivist, men skiljde på person och sak. Därför kunde vi trots ett antal tvistefrågor ändå trivas ganska bra ihop (som jag minns det). Varför inte söka mer efter det som förenar än att lägga kraft på att hitta detaljer som skiljer?

  8. Lite personligt Jonas.

    När du har tid någon dag, åk till Battery Park på sydspetsen av Manhattan. Sätt dig på en parkbänk bredvid statyn av John Ericsson, som håller en modell av ”Monitor” i sin hand. I det sällskapet – se Frihetsgudinnan och Ellis Island.

    Dit kom människor från Sverige, som sökte fly undan armod och fattigdom i det gamla hemlandet. Många, kanske de flesta, lyckades och byggde inte bara upp sin egen tillvaro utan bidrog till att bygga USA.

    Om du har tid att göra den utflykten någon dag när vädret blir bättre, kommer du att kunna läsa mina tankar om invandring. Men jag är å andra sidan medveten om att det går att leva ett värdefullt och harmoniskt liv utan att veta att jag ens existerar.

    Men den som snubblar in över invandrarfrågan kommer förr eller senare (om jag inte avlidit dessförinnan) att få mäta sina åsikter mot mina.

    Tillvaron är komplicerad. Ambivalens! USA? Israel? Kommunister? Sverigedemokrater? För mig finns det inga givna svar, utan blott motstridiga uppfattningar. Frågan är blott vad som är mer rätt än fel.

    Så tänker inte de trosvissa (oavsett partisympatier) utan: ”Saliga äro de enfaldiga, ty de skola se Gud!”.

    Hälsar dig

    Stellan
    (Som gärna byter bostad med dig)

Kommentera