En vända med Maud

I dagens VF, Västerbottens Folkblad, svarar självaste näringsminister Maud Olofsson på ett inlägg från mig. Det är debatten om uranbrytning som har utvecklats vidare och inlägget kan läsas här. Mitt svar på inlägget ser ut som följer:

När Maud Olofsson ska svara på frågan om uranbrytning i Västerbotten i VF så blir det en uppvisning i konsten att undvika att ge svar. Frågan gällde varken ändringar i minerallagen eller om regeringen vill ta bort det kommunala vetot. Frågan gäller om Maud och Centerpartiet vill att regeringen ska använda sin rätt att säga nej till uranbrytning om ett förslag ligger på dess bord. Att Reinfeldt som statsminister kan tänka sig att säga ja till en sådan miljöfarlig verksamhet vet vi och när Maud Olofsson i praktiken vägrar ge besked så är det klart oroande. Om vi vill undvika att riskera vår miljö genom uranbrytning så krävs det uppenbarligen en rödgrön regering. Centerpartiets miljöpolitik verkar idag främst bestå i satsningar på kärnkraft, stora dyra motorvägar i Stockholmsområdet och att inte ge besked om uranbrytning. Vi har ett program för att investera i modern miljöteknik och alternativa förnyelsebara energikällor. Detta program skapar dessutom många arbetstillfällen. När det gäller Norrbotninabanan krävs inte ”aktivt engagemang” som Maud skriver. Engagemanget finns redan, nu är det beslut som krävs. Det verkar i sin tur kräva en rödgrön regering.

Maud Olofsson skryter över regeringens ekonomiska politik och dess politik för att få fler i arbete. Det är svårt att se orsakerna till att hon är så nöjd. I Sverige råder idag massarbetslöshet som speciellt drabbar unga. Var tredje metallare i Västerbotten går utan arbete. Arbetslösheten i Sverige ökar snabbare än i andra EU-länder. Maud själv vill inte ens träffa fackklubben på Umeverken i några minuter för att diskutera hur de anställdas jobb kan räddas. Regeringen saknar genomtänkt politik för att bekämpa arbetslösheten, det är katastrofalt. Regeringens ekonomiska politik gynnar män på bekostnad av kvinnor, Stockholmsområdet på bekostnad av skogslänen och de allra rikaste på bekostnad av dem med låga inkomster.

Om vi hade haft en rödgrön regering så hade stödet till kommuner och landsting kommit tidigare och varit större. På så vis hade viktiga arbeten kunnat räddas och ekonomin hade stimulerats. De rödgröna hade startat stora miljövänliga investeringar som bygge av ny järnväg, fler utbildningsplatser hade skapats och vi hade gjort speciella satsningar för unga arbetslösa. Vi hade förbättrat villkoren för sjuka och arbetslösa som nu drabbas skoningslöst av regeringens politik omvända klasspolitik. Även det hade höjt efterfrågan i ekonomin.

Självklart kostar en sådan politik pengar. Därför kommer en del, men långt ifrån alla, av regeringens skattesänkningar att återställas med en rödgrön majoritet. Idag lånar regeringen till att sänka skatten, det är en oansvarig ekonomisk politik. Dessutom tillfaller merparten av skattesänkningarna dem med allra högst inkomster. För andra äts delar av sänkningen upp av bland annat höjd avgift till A-kassan. Regeringen klarar varken jobben, statsfinanserna eller välfärden och den genomför inte nödvändiga investeringar. En rödgrön regering måste klara alla de målen och vi har politiken för att göra det.

3 reaktion på “En vända med Maud

  1. Att regeringen saknar näringslivspolitik är inte en slump. Man vill inte ha kvar den tunga verkstadsindustrin i Sverige. Just där finns de starka fackföreningarna Metall exempelvis. Den övergripande målsättningen är att knäcka facket… Inte att rädda arbetstillfällen.

    Man vill också knäcka den offentliga sektorn så att man därigenom kan knäcka Kommunal. Därför delar man inte ut några pengar i onödan till kommuner och landsting. Att det ändå kommer lite nu beror på att vi går in i valår. VALFLÄSK kallas det.

    Sveriges alliansregering företräder främst en Thatcheristisk politik. Likheterna är slående … och skrämmande.

  2. Både du och Maud måste acceptera det faktum att vi kommer att ha kärnkraft ett antal år framöver. Är det då inte rimligt att vi tillåter uranbrytning i Sverige? Ska vi inte stå för vår egen uranbrytning istället för att lasta över problem på mer eller mindre outvecklande länder och regioner? I mina ögon är det helt absurt att vi inte står upp och använder vår egen uran! Vi både har och använder uran? Varför ska vi inte själva ta konsekvenserna av detta? Om man ska tro Jonas resonemang så vore det alla tiders om vi också kunde dumpa kärnavfallet i tredje världen! Snacka om bristande solidaritet!

  3. till Erik,
    Det är intressant att se hur centerpartister är ”all over the place” i den här frågan. De som är aktiva i län som Jämtland och Västerbotten där man riskerar att drabbas av miljöförstöringen är ofta emot uranbrytning. Du och en del andra är uppenbarligen för och Maud O vägrar svara på frågan. Dags att bestämma sig kanske…

    Visst, om man ska satsa på mer kärnkraft är det logiskt att också bryta sitt eget uran även om halterna i det svenska berget är låga och ingreppen därmed blir stora vid brytning. Dessutom är det EU, inte Sverige, som bestämmer hur uranet ska användas när det väl är uppe ur backen. För mig är miljöriskerna bara ännu ett argument till varför vi ska bygga ut de hållbara alternativen och avveckla kärnkraften i samma takt. Det fanns en tid då även centerpartister insåg att det är fullt möjligt…

Kommentera