De rödgröna i ledning

Idag är det åter en dag av kyla och regn i Brooklyn. Vi klädde på barnen deras rejäla stövlar och regnkläder, inköpta i Sverige, och blev ensamma på lekplatsen där det annars brukar vara full fart med barn och föräldrar. Det har varit några ganska aktiva dagar, igår var vi med goda vänner och åt palestinsk mat på Tanoreen, i torsdags var jag och såg bra bluegrass på Freddys och dagen innan råkade jag få gratis kanonbiljetter till matchen mellan Rangers och LA Kings. Det kommer ett finnas mycket att sakna när vi lämnar New York.

Svenska Dagbladet och Aftonbladet rapporterar om en ny Sifo-mätning som även kommenteras av Sören Holmberg. Om Sören har rätt i att sakfrågorna styr partivalet när det väl är dags att välja så borde det gynna de rödgröna. Sifo visar åter något som kanske börjar bli en trend, de rödgröna drar sakta ifrån alliansen i mätningarna. Centern och Kd är farligt nära 4 % spärren. För Vänsterpartiet ser det lite bättre ut, men 5.9 % är ändå en dålig siffra. Sverigedemokraterna ökar starkt och klarar med 4.7 % spärren med viss marginal. Visst kommer mycket att hända innan valet, men det går ändå inte att låta bli att leka med tanken på hur det skulle bli om valet slutar ungefär som dagens sifo. Det skulle i så fall bara finnas två tydliga regeringsalternativ, rödgrön majoritet eller fortsatt alliansregering men nu med stöd/acceptans av rasisterna i Sverigedemokraterna. Denna situation gör att det antagligen kommer att riktas ännu mer fokus på hur SD hanterar regeringsfrågan och på det faktum att de borgerliga inte utesluter att få fortsätta regera på deras nåder.

Idag fick jag också ny feedback av min lektör på min nästa deckare kallad ”Sahara” som ska finnas i bokhandeln i mars. Dessutom är jag mitt uppe i skrivandet av den tredje och sista delen i serien, den bok är kallad ”Spanska brev”. Så det blir kanske lite mindre bloggande och lite mer författande den närmaste tiden.

2 reaktion på “De rödgröna i ledning

  1. Det vore skönt om centern åkte ut med en pysning. Så trött på att höra M Olofssons falsettröst och hennes maskinmässiga gamla tal om företagandets välsignelser, att städerskor och andra ska öppna eget. Allt är plagierat och känt sen decennier. Men taktistk smart att ge upp kärnkraften för Alliansens enighet, där tror jag vp har nåt att lära, alltså att man måste kompromissa för att få vara med och styra.

    Kd får gärna åka ut de med men måste medge att Hägglund är rätt kul med sina utspel som retar vp och kulturfolket.

  2. g:

    Frågan är bara hur långt vp ska gå i sina kompromisser innan botten är nådd. Ska vi plocka bort partiprogrammet i syfte att vinna några ministerposter? Centern är snarare ett skräckexempel när partier förhandlar bort sina grundpelare i utbyte mot ngt diffust.

    Helst vill man att hela borgarpacket ska åka ut men kd o c får gärna flyga ut med huvet före 🙂

Kommentera