Låt ryssen komma

Jag bor ett par stenkast från frihamnen i Stockholm. Den domineras numera av de stora färjorna som trafikerar Östersjön. På gatan, i tunnelbanan och på ICA hör jag finska, estniska, lettiska och ryska när passagerna kommer iland. De flesta är turister, några är nog här och jobbar på byggen och i restaurangkök. En och annan stulen bil och annat stöldgods forslas nog också med båtarna. Men mest är det ganska vanligt folk som åker. Idag låg båtar inne till och från Åbo, Helsingfors, Tallinn, Riga och St Petersburg.

Jag kan inte låta bli att fundera lite extra över de ryssar som kommer hit. De flesta ser ut att vara medelklass från St Petersburg, engelskan är för det mesta trevande och osäker. De verkar oftast vara på weekendresa, de är medelålders par och familjer med barn. De flesta verkar inte vara direkt rika, de åker med SLs buss eller vandrar in till staden med kartan i hand. Ibland får jag hjälpa någon med att hitta rätt väg eller varna för svindyra taxibilar som försöker lura dem.

Nu hårdnar tonen mellan Ryssland och väst. Putins Ryssland har ockuperat Krim och i praktiken är det Ryssland som bedriver kriget i östra Ukraina. Det rustas upp, tonen höjs och militärer övar. Det är en trist och farlig utveckling. Det är ingen tvekan om att den ryska regimen har huvudansvaret för att Ukraina slits sönder. Det vore naturligt om Ukraina hade nära band och goda förbindelser med både väst och Ryssland. Ingen har skadat den tanken mer än Putin. Jag tänker på min granne i Umeå som är från Moskva, han har sina mamma i östra Ukraina. Hur onaturligt är inte kriget?

Putins styre är en klassisk nationalistisk högerregim. Krig och fiendebilder ska samla stödet på hemmaplan inför en yttre fiende, och avskräcka de egna oppositionella. Information och debatt ersätts av propaganda när fri media kvävs. Priset betalas av vanliga ukrainare och ryssar. Mitt hjärta finns bland de allt för få modiga ryssar som demonstrerar för fred med Ukraina och med de som sitter fängslade efter protesterna på Bolotnajatorget.

Nu inför EU fler sanktioner mot Ryssland. Det är nödvändigt så länge aggressionen inte upphör. Putins oljemagnater, vapenhandlare och bankirer kan gärna få så hårda sanktioner som möjligt. Men i konfliktens kölvatten kommer också en mer allmän ryssfientlighet. Den tror jag att vi ska akta oss för. Jag skulle vilja att vanliga ryssar fick det enklare att resa hit, trots att rubelns fall idag gör det svårare. Jag skulle önska att fler vanliga ryssar och svenskar/britter/tyskar mötte varandra bortom krigsretorik, fiendebilder och propaganda. Jag skulle önska att vi visste mer om varandra. Jag tror att det är dåligt för makten och bra för freden. Därför är jag glad när jag hör ryska talas i mina kvarter eller på bussen som jag åker med på morgonen.

Vill högern begripa vänstern?

Det kan vara bekvämt att ha fördomar. Hur enkelt är det inte att avfärda en politisk åsikt utan att behöva fundera över argumenten i sak?

 

Det har slagit mig flera gånger de gångna veckorna i debatten om valet i Grekland och den nya vänstervågen i EU. Högerns debattörer har i högt tonläge avfärdat vänstern med guilt by association och en världsbild från det kalla kriget. Kanske har de varit så säkra på att vänstern var besegrad att de inte har tyckt sig behöva begripa den. Nu när vänstern växer i styrka i EU försöker högern bemöta en motståndare som inte finns – utom i deras egna föreställningar. När jag läser den svenska högerns texter om Grekland så beskriver de något helt annat än det land och den vänster som jag har mött i Aten

 

I Grekland, Spanien och Irland är vänsterpartier idag störst i val eller opinionsmätningar. Syriza, Podemos och Sinn Fein är sinsemellan mycket olika rörelser med olika bakgrund, men de har några viktiga saker gemensamt. De motsätter sig åtstramningarna och EU-diktaten som har räddat banker men offrat välfärd och arbetstillfällen i deras länder. Även i andra länder runt om i EU som Nederländerna och Danmark har vänstern växt. I Belgien och Italien utmanas europolitiken av fackliga protester.

 

I flera länder där socialdemokratin har slutit upp bakom EU:s högerpolitik som Finland, Grekland, Irland och Nederländerna har den fått betala ett högt pris. En socialdemokrati som inte längre formulerar en alternativ ekonomisk politik får det svårt. Här finns en avgörande skillnad mot den nya vänstern som faktiskt bedriver vänsterpolitik. När EU:s extrema åtstramningar har misslyckats är det vänstern som står för en alternativ politik med jämlikhet, stimulanser och investeringar, närmast en form av keynesiansk ekonomisk politik.

 

På ett sätt kan jag förstå att läget är besvärligt för högerns debattörer. En ärlig analys av grunden för den nya vänsterns framväxt skulle kunna leda till en smärtsam självkritik.

 

Den ekonomiska krisen i länder som Spanien, Grekland och Irland har skapats av högerns idéer och partier. Högerpartierna har inte bara fört länderna in i krisen, de har också ofta varit djupt korrupta. Ibland har även socialdemokrater fört högerns politik. Tanken var att extrem åtstramning, privatiseringar och otrygg arbetsrätt skulle vara vägen ur krisen. Den politiken har varit en social katastrof som skapat fattigdom, massarbetslöshet och omfattande emigration. Faktum är att den också är ett nationalekonomiskt misslyckande med negativ tillväxt, brist på investeringar och ökande offentlig skuldsättning. Man kan jämföra med USA som valde att stimulera ekonomin för att komma ur krisen.

 

Högerns debattörer moraliserar gärna över greker och spanjorer för att de inte kan betala ländernas skulder. Men högern bryr sig aldrig om att bankerna fick vältra över sina förluster på skattebetalarna i samband med finanskrisen. EU:s politik har fokuserat på att rädda bankerna och offra välfärden och framtiden för de unga. Här finns högerns blinda fläck, man förmår inte kräva ansvar av de som faktiskt har skapat krisen. Inte heller vill man inse att euron är en dysfunktionell valuta som har förstärkt obalanserna. Att folk inte tror på ett EU som påtvingar dem denna politik är inte mycket att bli förvånad över.

 

Vänstern är den enda kraft som formulerar en alternativ politik till krisen. Därför växer vänstern. Men det är inte de få kvarvarande kommunistpartierna i syd som förmår fånga upp motståndet, det är en ny typ av vänster. Det är påfallande att det alternativ som formuleras snarast handlar om försvar av grundläggande sociala rättigheter, stimulanspolitik och att man vägrar acceptera den snabbt ökande ojämlikheten i samhället. I länder där vänstern växer minskar utrymmet för rasistiska och nationalistiska partier.

 

Om högern vill begripa vem dess motståndare så måste de nog både läsa på och tänka efter.

SD är riskkapitalisternas bästa vän

Skriver i Norran och annan lokalpress om hur SD vill rädda visntjägarna i välfärden.

 

Vänsterpartiet och regeringen har gjort en överenskommelse om att vinstjakten i välfärden ska stoppas.

Våra skattepengar ska gå till undersköterskor och lärare, inte till riskkapitalbolag som är ute efter snabba vinster. Vi vill ha en bra välfärd som fördelas efter behov, inte en kortsiktig marknad med skolkonkurser och personal som pressas för vinstens skull.

Som väntat vill de borgerliga partierna ha kvar vinstslöseriet i välfärden. Nu har även Sverigedemokraterna bekänt färg. För dem är det viktigare att någon kan bli rik på vårdcentraler än att vi får en bra sjukvård. Vänsterpartiet och regeringen vill att landstingen inte längre ska påtvingas privata vårdcentraler. Det tänker Sverigedemokraterna nu rösta emot tillsammans med högeralliansen.

Det innebär att Sverigedemokraterna vill att företag ska ha rätt att starta verksamhet för skattemedel där företagen själva vill, oavsett om resurserna behövs bättre till vård på annat håll. Vi kan se konsekvenserna av den politiken. De privata etablerar sig där vinsterna är störst, oftast i större städer. Skattebetalarna får förstås betala och resultatet blir att vården utarmas i förorter och på landsbygden.

Oseriösa aktörer och överetablering leder till att vårdcentraler går i konkurs. Patienter som byggt upp en relation med vårdpersonal får se sin vårdcentral stängd över en natt. Förra året gick flera vårdcentraler hos vårdföretaget Sensias i konkurs. Det gällde vårdcentraler i Boden, Luleå och Piteå. Bolaget avvecklade även vårdcentralerna i Sundsvall, Kalmar och Hultsfred samt mottagningen i Skellefteå. Sammanlagt berördes cirka 20 000 listade patienter.

Hälsoteamet i Småland AB gick i konkurs i augusti. Fyra vårdcentraler och över 6 000 patienter berördes. Klockan kvart över tio på kvällen meddelade företaget på facebook att alla besök omedelbart ställdes in.

Sverigedemokraterna vill att någon ska tjäna pengar på att vi är sjuka och att vården ska styras av kortsiktigt vinsttänkande. SD och de borgerliga partierna vet att deras politik är impopulär. Därför bluffar de och påstår att patienters rätt att välja vilken vårdcentral man ska gå till är hotad. Men det är fel, inget parti vill ta bort rätten att välja vårdcentral. Det är vinstjakten vi vill åt. Vård ska fördelas efter behov.

Sverigedemokraterna är ett högerparti. Trots det låtsades de i valrörelsen att de var emot vinstslöseriet i välfärden. De talade om begränsningar och att personal ska ha bra arbetsvillkor.

Men det är ett faktum att villkoren är sämre för de som arbetar i exempelvis privat äldreomsorg. Deltiderna är fler, de otrygga jobben är vanligare och var tionde arbetskamrat saknas. De pengarna går i stället till vinster. Sverigedemokraternas politik drabbar inte minst alla de kvinnor som arbetar i välfärden.

Många väljare har trott att SD försvarar vanliga löntagare och pensionärer. I stället försvarar de riskkapitalister som blir miljardärer på våra skattepengar, men som själva gör allt för att undvika att betala skatt.

Vänsterns väg

Skriver i Flamman om Vänsterpartiets uppgifter åren framöver.

För Vänsterpartiet var det egna valresultatet en besvikelse. En mindre framgång i valet till riksdagen och något större framgångar i kommuner och landsting innebär att vi presterade sämre än förväntat. Nu är vi igång med valanalys och en öppen självkritisk debatt i partiet.
Vänsterpartiet har gjort mycket rätt de senaste åren. På fyra år har medlemstalet fördubblats. Vi styr i en stor del av Sveriges kommuner och regioner. Valrörelsen var på många håll starkare än på mycket länge och vi lyckades göra frågan om privatiseringar, vinster i välfärden och en välfärd att lita på till en av valets huvudfrågor. Förtroendet för Vänsterpartiet i olika sakfrågor har växt kraftigt de senaste åren. Allt detta är styrkor som vi ska bygga vidare på de kommande åren.

Valresultatet innebär att Sverige får en regering med socialdemokrater och miljöpartister. Det är en regering med svag parlamentarisk bas. Vi var redo att ingå i regeringen och ta fullt ansvar för att styra Sverige, det hade gjort den starkare. När detta inte är möjligt kommer vi att vara ett oppositionsparti, det tydliga vänsteralternativet i och utanför riksdagen. Vi kommer inte, som under åren före 2006, att på förhand lova uppgörelser med den nya regeringen på olika områden. När regeringen har fastlagt sin position kommer vi att förhandla med den från fall till fall. När vi kan göra upp om beslut som gynnar rättvisa, jämställdhet och klimat så kommer vi att göra det. När vi inte är nöjda kommer vi att rösta på våra egna förslag.
När det finska Vänsterförbundet gick in i Finlands regering år 2011 skedde det med uttalat stöd från de gröna och många socialdemokrater. Bidragande var nog att de insåg att risken att förlora väljare vänsterut var stor om Vänsterförbundet inte var med. Men de insåg även att de vann politiskt på att Vänsterförbundet deltog i regeringen. På det viset fick de en allierad och det blev större genomslag för miljöfrågor och arbetarrörelsens värderingar. Mitt mål är att svenska miljöpartister och socialdemokrater ska dra motsvarande slutsatser de kommande åren.

Under valrörelsen var det bara Vänsterpartiet som argumenterade för en rödgrön regering utan borgerliga partier. Vi påtalade att S och MP hade ett val mellan rödgrönt samarbete eller att ge makt och inflytande till partier i högeralliansen. Detta vägval kommer att prägla regeringens arbete under den kommande mandatperioden. Vänsterpolitik för klimatinvesteringar, jämställdhet och en bra välfärd är bara möjlig tillsammans med oss. Det ger Vänsterpartiet en stark förhandlingsposition. Alla de som har röstat rödgrönt för verklig förändring ska kunna lita på Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet är vänsteralternativet i svensk politik. Vi är rösten för feminism och antirasism. En tydlig vänsterröst i politiken är också nödvändig för att ge mindre utrymme åt SD. När S och MP blir otydliga i höger/vänster-frågor växer andra konflikter i betydelse i den politiska debatten. Samma sak när partier påstår att höger/vänster-skalan är föråldrad. Det gynnar ett parti som SD. Vår roll är att vara det tydliga vänsteralternativet. I den rollen ingår att utmana SD:s högerpolitik, inte bara partiets uppenbara rasism.
Vi kan inte nöja oss med att många tycker som oss. Vänsterpartiet är fortfarande för litet och för svagt. Allt för många bär på fördomar om vårt parti och om vår förmåga att styra. Under de kommande åren ska det förändras. Det är vår strategiska utmaning inför 2018. Det är en utmaning i flera delar.

Vänsterpartiet måste växa. När jag valdes till partiordförande år 2012 sa jag att vår potential på medellång sikt är att få stöd av 10 till 15 procent av väljarna. Denna mandatperiod bär på en god möjlighet att ta steg på vägen dit. Det kräver att vi blir ett parti som är närvarande i fler människors vardag. Efter en stadig medlemsökning de senaste åren närmar vi oss nu 20 000 medlemmar. 25 000 partimedlemmar är ett rimligt mål under de kommande åren. Vänsterpartister ska vara en självklar del av feministiska rörelser, fackföreningar och kulturvärlden.
I flera kommuner där vänstern har styrt de senaste åren, som Eskilstuna, Göteborg, Malmö, Umeå och Gotland, gjorde vi nu framgångsval. Det är ett gott betyg åt vår förmåga att styra. Våra idéer har ofta gett oss ett större inflytande än antalet mandat talar för. Under de kommande åren ska vi bygga ut vår bas av lokalt styre. I vänsterkommuner ska den nya politiken genomföras och provas. I våra kommuner ska man kunna se vad det innebär att ha vänstern vid makten. På riksnivå är vi ett vänsteralternativ till en S-MP-regering. När vi kan vrida politiken till vänster genom uppgörelser i riksdagen ska vi göra det. Även på riksnivå kan delar av vår politik genomföras. Steg för steg ska vi bygga upp förtroendet inte bara för våra idéer utan också för våra politiska lösningar och vår förmåga att styra.

Vi har haft avgörande framgångar i striden om vinster i välfärden. Nu ska vi se till att vår politik som speglas i uppgörelsen med regeringen förverkligas. Efter detta väntar en större uppgift, att skapa en välfärd att lita på. Detta kräver en ekonomisk politik som satsar på välfärden och det gemensamma. Det krävs nya ekonomiska ramverk där sysselsättning och välfärd är huvudmål. Vi behöver mer resurser till välfärden. Men det räcker inte. Den gemensamma välfärden måste utvecklas och demokratiseras. Marknadsmodeller för att styra måste bort även i det offentliga. Inflytandet för brukare och anställda måste öka. Ineffektivitet och bristande lyhördhet måste bekämpas. I detta arbete för en demokratiserad välfärd måste vänstern ta ledningen.
I den politiska idédebatten måste vänstern ta större plats. Vi ska vara ett öppet parti där framtidens idéer diskuteras. Vänsterpartiet ska vara den naturliga platsen där feministiska och socialistiska idéer bryts med miljörörelsens insikter och skapar konkret politik. Vi ska fortsätta ta fram konkreta politiska förslag om allt från ekonomisk politik till landsbygdsutveckling. Men det är också viktigt att höja blicken. Vi har enorma utmaningar framför oss inte minst i frågor om klimat, tillväxt och hållbarhet. Vänstern måste förmå att smälta samman socialismens syn på ekonomisk makt och jämlikhet med klimatkrisens krav på att ändra grundläggande mönster av konsumtion och tillväxtberoende. Regeringar brukar ganska snart fastna i dagspolitikens hantverk och krishanteringens kortsiktighet. Det ställer högre krav på Vänsterpartiets förmåga att som ett öppet och fritänkande parti diskutera de långsiktiga och svåra framtidsfrågorna.

I valet 2018 ska Vänsterpartiet vara ett betydligt starkare parti än i dag. Vi ska vara fler aktiva och ha stöd av fler. Vi ska visa att våra idéer bär och vi ska vara pådrivande i idédebatten. Vi ska bli ett parti som är nödvändigt i varje regering som tar klimatfrågan, feminism och rättvisa på allvar.

Så tar vi bort vinsterna i välfärden

Idag presenterar DN vår plan för att ta bort vinsterna i välfärden.

Vinster i välfärden har blivit en avgörande fråga i valet 2014. Den står i centrum för debatten och det är nu det ska bestämmas om vinstuttagen tillåts fortsätta. Om de borgerliga partierna sitter kvar kommer privatiseringarna att rulla på. Om det blir regeringsskifte men Socialdemokraterna och Miljöpartiet regerar i någon mittenkonstellation kommer frågan knappast heller att lösas. En regering där Vänsterpartiet ingår kommer däremot att på allvar ta tag i vinstfrågan. För oss är den central och vi kommer inte att sitta i en regering som fortsätter dagens privatiseringspolitik.

Att avkommersialisera välfärden och få bort vinstintresset innebär beslut på en rad områden. Arbetet måste omgående sättas i gång efter ett regeringsskifte för att förslag ska hinna beredas ordentligt. En bra process kräver därför en effektiv men realistisk tidsplan. Tidsplanen för att avskaffa vinster i välfärden är en central del av vad vi i Vänsterpartiet tar med oss in i kommande regeringsförhandlingar.

• Kommunalt veto för etablering av fristående skolor. För fristående skolor gäller i dag mycket generösa etableringsregler. Det har lett till allt större skillnader mellan skolorna och till den överetablering vars resultat är skolkonkurser med tiotusentals drabbade elever. Eftersom kommunen alltid har ansvaret för att alla elever får en skolplats är det naturligt att de avgör när och var nya skolor öppnar. En sådan ändring av skollagen är förhållandevis enkel att genomföra och kan börja gälla från den 1 januari 2015.

• Avskaffa tvångs-Lov i primärvården. Det är i dag obligatoriskt för landstingen att använda den så kallade Lagen om valfrihetssystem (Lov) i primärvården. Den innebär valfrihet för företag att starta skattefinansierade verksamheter på den plats och med den inriktning de själva önskar. Konsekvensen har blivit en systematisk snedfördelning av skattemedel där lönsamma områden har prioriterats på bekostnad av de områden där invånarna är svårare att göra vinst på. Jämfört med att införa en ny lag är det förhållandevis enkelt att avskaffa de skrivningar i hälso- och sjukvårdslagen som tvingar landstingen att införa fri etableringsrätt för primärvårdsföretag. Det kan göras direkt i budgetpropositionen, vilket innebär beslut december 2014 och att obligatoriet är borta från och med den 1 januari 2015.

• Stopp för nyetableringar av vinstsyftande välfärdsbolag. En heltäckande lag mot vinstuttag kräver sin utredningstid, men innan den finns på plats kan en stopplag införas mot att nya vinstsyftande verksamheter öppnar på de aktuella välfärdsområdena. För förskola, grundskola och gymnasium bör en sådan stopplag kunna träda i kraft den 1 juli 2015. Motsvarande lag för hälso- och sjukvård och äldreomsorg kräver mer beredning. En stopplag för nyetablering på dessa områden bör kunna träda i kraft ett halvår senare.

• Lag mot skattemedel till vinstsyftande välfärdsföretag och för välfärd efter behov. Vänsterpartiets huvudförslag innebär att skattemedel inte ska kunna gå till vinstsyftande företag inom kärnverksamheterna i vård, skola, förskola och äldreomsorg. Så ser vi till att våra gemensamma resurser används till välfärden, inte läcker till privata vinster. Centralt är även att välfärden ska fördelas efter brukarnas, inte företagens, behov. Vårt förslag är att icke-offentliga bolag ska ha bolagsformen aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning (SVB). Företag från ett annat EU/EES-land kan använda motsvarande bolagsformer. Bolagsformen SVB behöver troligen kompletteras för att göras vattentät mot fusk och vinstuttag, till exempel så att SVB-bolag inte ska kunna ägas av andra bolag än SVB-bolag. Ett krav på SVB-bolag kompletterat med tilläggslagstiftning motsvarar LO:s förslag om samhällsbolag. Även andra associationsformer som stiftelser och ekonomiska föreningar utan vinstuttag ska tillåtas, vilket kräver reglering.

Detta behöver utredas, och en sådan utredning bör bland annat beakta erfarenheterna från stopplagen för sjukhus från år 2001. Utredningen ska även ta fram förslag som säkrar att välfärden fördelas efter behov och att resursfördelningen beslutas om demokratiskt av berörd nivå i kommun, landsting eller stat. De marknadslösningar som framför allt dagens skollag och Lov har skapat sätter i stället företagens etableringsfrihet framför alla medborgares rätt till lika vård, omsorg och skola.

Utredningen tillsätts förslagsvis under vintern 2014–2015 och arbetar till våren 2016. Den nya lagstiftningen mot vinstuttagen ska gälla från den 1 januari 2017. För att säkra kontinuerlig kvalitet i välfärden ska företag vid särskilda skäl kunna beviljas undantag under en övergångsperiod på upp till två år. Befintliga kontrakt kan även behöva löpa ut.

• Nya regler för upphandling. Det finns en bred uppfattning i Sverige om att den svenska lagen om offentlig upphandling (LOU) är strängare än vad EU:s direktiv kräver. Det påverkar många områden, inte bara välfärden. Upphandlingsreglerna är redan föremål för utredning och det finns ett delbetänkande om bland annat sociala tjänster och kollektivavtalens roll. Vänsterpartiets hållning är att sociala tjänster ska skyddas från marknadens logik. Kollektivavtalens ställning måste stärkas vid upphandling och aktörer som agerar från skatteparadis utanför EU/EES ska kunna stängas ute.

Sådana ändringar skulle betyda mycket i både välfärden och en rad andra branscher. Till exempel skulle krav på kollektivavtal i välfärdsupphandlingar få stora positiva effekter för arbetsvillkoren i många kvinnodominerade yrken. Ändringarna förutsätter dock att delar av den befintliga utredningen görs om. En ny utredning om offentlig upphandling bör därför tillsättas med dessa syften under våren 2015 och ny lagstiftning bör kunna vara på plats under 2017. Befintliga avtal enligt LOU gäller tills de löper ut.

• Välfärdsmyndighet. För att underlätta och samordna denna process föreslår vi att en särskild myndighet inrättas. Den ska bistå kommuner och landsting med den hjälp de behöver och se till att rätten till en bra och välfungerande välfärd alltid tillgodoses.

Med denna tidsplan kan välfärden under mandatperioden avkommersialiseras och befrias från vinstintresset. Vi är i dag ett parti vant att samarbeta med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och att arbeta fram gemensamma lösningar. Vi diskuterar gärna tidsplanen och utformningen av våra förslag om hur vi tar bort vinster i välfärden, men de nödvändiga besluten för att ta bort vinster i välfärden ska tas under nästa mandatperiod.

Stödet bland befolkningen för detta är massivt, och andra partier närmar sig stegvis vår position. De senaste åtta åren har präglats av privatiseringspolitiken och i spåren av den de allt mer uppenbara negativa konsekvenserna. Det är dags att avsluta vinstexperimentet och bygga en välfärd att lita på.