SEKO sjöfolk fyller 100

Igår var jag i Göteborg där SEKO sjöfolk firade 100 år. Det var ett fint och värdigt firande av en fackföring som verkligen har kämpat för sina medlemmar genom åren. I min hälsning lyfte jag fram sjöfolkets unika insatser i arbetet mot fascismen genom 1900-talet. Det är inte oviktigt att minnas i dessa tider då rasistiska idéer och partier åter försöker ta plats i politiken.

Sverige var en stor sjöfartsnation. Tiotusentals unga svenskar gick till sjöss. Många kom från enkla förhållanden, från arbetarhem och arbetslöshet. Även på båtarna märktes klassamhället av. Sjöfolket blev ofta politiskt radikala. Det märktes inte minst i samband med den stora Sjömansstrejken i mars 1933 då man strejkade emot de lönesänkningar som redarna krävde. Strejken blev delvis hätsk med sammanstötningar mellan strejkande, polis och strejkbrytare, inte minst i Göteborg.

När nazisterna tog makten i Tyskland spelade sjöfolket en viktig roll i motståndsarbetet. Svenska sjömän smugglade ut flyktingar och smugglade in motståndsmän i Tyskland. Antinazistisk propaganda smugglades också. 1934 greps den svenska sjömannen Knut Mineur och 1935 greps sjömannen Erik Jansson i Tyskland för att ha smugglat in antinazistiska publikationer. De sattes i koncentrationsläger. I Sverige ordnades omfattande kampanjer för att de skulle friges, inte minst i samband med Berlinolympiaden 1936.

När det spanska inbördeskriget bröt ut 1936 strömmande frivilliga från hela världen till försvaret av den spanska republiken mot fascisternas kupp. Påfallande många av de omkring 540 svenska frivilliga var sjöfolk. En del mönstrade helt enkelt av i en hamn nära Spanien och anslöt sig till republikens styrkor. Omkring 150 svenskar stupade i försvaret av den spanska demokratin. Andra kom hem sårade och medtagna av de hårda striderna. Men av det officiella Sverige fick de inte mycket hjälp. De flesta mönstrade på båtar och gick ut på sjön igen så fort de kunde.

Sveriges var neutralt i det 2a världskriget och anpassade sig till Tysklands önskemål. Svenska tankfartyg leasades ut till tyskarna och malmtransporterna till den tyska krigsindustrin pågick fram till 1944. Men tusentals svenska sjömän arbetade på båtar för de allierade. Det var livsnödvändiga och farliga transporter för de allierade till hamnar som Liverpool och Murmansk. Omkring 600 svenska sjömän dog på de allierades båtar som sänktes under kriget, omkring 460 dog på svenska båtar. Efter kriget fick svenska sjömän utmärkelser både av Norge och Sovjet för sina insatser under kriget. Bara under landstigningen vid Normandie beräknas omkring 100 svenska sjömän ha tjänstgjort på de allierade båtar som ingick i den jättelika operationen. Några tyska båtar som hade lagt till i Göteborg sprängdes senare av sprängladdningar. Polisen misstänkte, sannolikt med rätta, svenska hamnarbetare och sjömän för att ha legat bakom dåden.

Idag är mycket av detta bortglömt. Men det kan vara värt att påminna om när sjöfolkets fackförening fyller 100 år. Ingen svensk yrkesgrupp har gjort större insatser i kampen mot fascismen än sjöfolket.

Vänstern inom sjöfolket var länge stark. Men i takt med att sjömännen blev färre och villkoren ändrades försvagades den. Men bara för något år sedan började nya medlemmar strömma till i föreningen Röda lanternan som organiserar sjöfolket till vänster. Föreningens medlemmar var pådrivande när SEKO sjöfolk vann en strejk i skärgårdstafiken under förra året. Det var fint att se föreningens fana på kajen vid protesterna mot arbetsgivarnas strejkbryteri.

röda lanternan

EU:s handelsavtal med USA hotar en vinstfri välfärd

Malin Björk och jag skriver i Expressen om handelsavtalet mellan EU och USA som vill sätta företags vinstintresse över demokratin

Ska företags vinstintressen vara viktigare än demokratiska beslut? Ska  företag kunna hindra oss att skärpa miljökrav eller ta bort vinsterna i  välfärden bara för att det ger dem mindre vinst? Frågorna kan tyckas  vara absurda.

Men om det föreslagna handelsavtalet mellan Europeiska unionen och USA blir av kan det ge företag rätten att överklaga demokratiska beslut som minskar deras vinster. Det här kommer att bli en stor fråga i EU-valet. Vänsterpartiet vill få bort de privata vinsterna i välfärden, oavsett om besluten sker här eller i Bryssel.

KKR är ett av det mest kända och aggressiva riskkapitalbolagen i USA. Deras ägare har blivit stormrika på att sälja och köpa företag. De äger det svenska vårdbolaget Vardaga, de som tidigare hette Carema men som bytte namn efter att varumärket hade solkats ner av vårdskandaler. De redan rika ägarna blir alltså ännu rikare på att pressa pengar ur svensk äldreomsorg.

Konsekvenserna blir tydliga i Sverige. I den vinstdrivna äldreomsorgen görs vinsterna genom lägre personaltäthet, otrygga anställningar och deltider. Det finns ett direkt samband mellan de enorma vinsterna i New York och stressade undersköterskor som inte hinner med de äldre i den svenska äldreomsorgen.

Nu förhandlar EU med USA om ett nytt handelsavtal under stort hemlighetsmakeri. Avtalet ska enligt förslaget innehålla ett särskilt skydd för investerare. Det ger företagen rätt att överpröva demokratiska beslut. Den utvecklingen har redan börjat. Tobaksjätten Philip Morris har stämt Australien för att de vill begränsa rökningen. Svenska Vattenfall har stämt den tyska staten för att den vill avveckla kärnkraften.

Om avtalet blir verklighet med ett investerarskydd, skulle KKR kunna försöka kräva kompensation om den svenska riksdagen som Vänsterpartiet vill beslutar att bort de privata vinsterna ur välfärden efter valet.

I praktiken innebär det att USA och EU skulle pressa på oss företag som Carema, mot folkets vilja. Det är naturligtvis orimligt och skulle dessutom allvarligt begränsa demokratin.

Försvararna hävdar naturligtvis att det här inte är någon stor sak. Ändå gör de allt för att hålla innehållet hemligt och driver kampanjer för att avtalet ska innehålla möjligheten för företag att stämma länder för utebliven vinst.

Sveriges regering och Moderaterna tillhör det här handelsavtalets främsta försvarare. De verkar inte se några problem med att öka företagens makt på demokratins bekostnad. Även de svenska Socialdemokraterna har uttalat sig positivt om avtalet. För oss vänsterpartister är det en självklarhet att handel med andra länder ska främjas, eftersom Sverige är ett exportberoende land. Vi ser behovet av ett modernt regelverk för en rättvis och fri handel. Men vi kan aldrig ställa oss bakom ett avtal som sätter riskkapitalisternas girighet framför demokratin.

Frågan kommer att avgöras av EU-parlamentet. Det innebär att det är du som väljare som avgör. Vi är många som vill få bort de privata vinsterna i välfärden och höja miljökraven. Vi vill att vi i Sverige självständigt ska få bestämma om hur välfärden ska organiseras. Vill du inte göra storföretag till överdomare över demokratin? Då har du all anledning att rösta och att rösta på Vänsterpartiet i valet den 25 maj.

Moderaternas replik, och vårt svar.

Läs mer om TTIP på denna faktaspäckade och utmärka blogg och även i ETC.

Den stora omvandlingen

Den-stora-omvandlingen1-300x475Ska du bara läsa en bok om vad som sker när välfärden privatiseras så läs ”Den stora omvandlingen”. Den är grundlig och faktaspäckad. Den beskriver historien och vad som sker idag. Den intervjuar undersköterskor som stressar när vinsterna ska öka. Den beskriver hur föräldrar lär sig att bara se till vad som är bäst för sitt eget barn, inte för hela skolan. Läsaren får inblick i hur vården fördelas allt mer orättvist när vinstintresset får styra. Boken ger utmärkta kunskaper och argument inför en valrörelse där frågan om privata vinster i välfärden kommer att bli avgörande.

Hos Vänsterpartiet Göteborg

GBG DÅK

Sitter på tåget norrut från Göteborg. Jag har besökt partidistriktets årskonferens där listor och program inför valet har antagits. Stämningen var god, partiet växer så det knakar i Göteborg. Idag är vi 1 400 partimedlemmar i staden, så stora har vänstern i Göteborg inte varit i modern tid.

Riksdagslistan toppas av Hans Linde, följd av Maj Karlsson och Helen Engholm. Alla listor är inte klara runt om i landet. Men helt klart är att nästa riksdagsgrupp kommer att ha en av de lägsta medelåldrarna av alla partier i riksdagen. Dessutom lär vi slå rekord i andel ledamöter med utländsk bakgrund.

Foto: Jöran Fagerlund

GBG kandidat

Om hur olika människor värderas

text publicerad på Aftonbladet debatt

De senaste åren har vanliga löntagare fått otrygghet och försämrade skyddsnät. Samtidigt har de förmögna blivit allt förmögnare. För att få stöd för en sådan politik vill högern få oss att tycka att människor har det som de förtjänar. De som inte arbetar eftersom de har så mycket pengar att de inte behöver, de ses som lyckade och framgångsrika. Men de som är utan jobb eftersom de är arbetslösa, de misstänkliggörs och straffas med försämrade villkor.

Häromdagen pratade jag med en vän och gammal kollega från Volvo Umeverken. Där har 300 bemanningsanställda fått gå från sina jobb. Nu förhandlar man om att ytterligare 400 anställda ska sägas upp i monteringshallen när produktion ska flyttas.

Det är inte svårt att förstå de anställdas oro. Jag vet hur det är. När 90-talskrisen slog till blev jag uppsagd från samma arbetsplats. Jag minns hur förmannen gav mig ett brunt kuvert med uppsägningen. Jag minns klumpen i magen när jag gick hem den sista arbetsdagen och inte visste när jag skulle få jobba igen.

Jag fick komma tillbaka, när konjunkturen vände. Jag och min familj klarade oss hyggligt under tiden, för det fanns en a-kassa som fungerade. Det finns det inte för de som får gå nu. För dem innebär arbetslöshet och a-kassa en halvering av inkomsten, ibland för bägge föräldrarna i samma familj. Kan man ha kvar huset? Kommer man att klara räkningarna fram till att man får ett nytt jobb?

 

Att deras situation ser ut som den gör beror på att regeringen har förstört a-kassan, den försäkring som ska ge oss trygghet om vi har oturen att bli av med jobbet. I Fredrik Reinfeldts värld är sådana gemensamma försäkringar något fult. Han talar nedlåtande om bidrag och målar upp en bild av att arbetslösa är ett slags parasiter som inte vill jobba. Jag känner många av dem som nu får gå från Umeverken. De vill inget hellre än att ha ett jobb. Det är dem jag tänker på när jag hör Reinfeldts föraktfulla retorik.

Samtidigt finns det i Sverige de som kan klara sig mycket bra utan att jobba. Det är allt fler som är så rika att om de vill kan de försörja sig på avkastningen från sitt kapital. Nyligen kom statistik från SCB som visar att under de senaste tio åren har den gruppen nästan tredubblats i Sverige. De äger så mycket att de inte behöver jobba utan istället kan leva bara på sitt ägande.

Men vi vet ju att utan andras arbete skulle deras förmögenheter vara omöjliga. Ingen blir rik på att äga företag om inte folk jobbar i företagen. Det gäller oavsett om man äger lastbilsfabriker, klädkedjor eller vårdcentraler. Ändå skulle Reinfeldt aldrig komma på tanken att säga att de som äger företagen lever på andra.

 

Högerns människosyn är att vi har det som vi förtjänar. Den som äger så mycket att den inte behöver arbeta anses duktig och ha jobbat ihop det själv. Den som blir arbetslös eller sjuk ska däremot finna sig i att kastas ut i ekonomisk otrygghet, i många fall ren fattigdom.

Samma mönster finns i regeringens syn på människors drivkrafter för arbete. De som redan har mycket pengar ska få skattesänkning efter skattesänkning för att jobba mer. De som har det knapert ska däremot tjäna mindre och mindre för att komma i arbete. Som om de själva hade valt att inte få något jobb.

Men allt färre delar regeringens syn. Istället ökar stödet för en politik som prioriterar välfärd, gemensamma trygghetssystem och investeringar som skapar jobb. Vi är många som vill bygga ett samhälle där vi bryr oss om varandra. Valet handlar om värderingar.