Bekämpa antisemitism, och ockupation

Hat mot judar, antisemitism, har varit grunden för förföljelser och massmord i många länder. Trots det lever antisemitismen vidare. Gårdagens läsvärda reportage i DN om antisemitismen i Malmö är en viktig dokumentation om det. Att bekämpa antisemitismen är ett politiskt ansvar som kräver handling och tydliga ställningstagande oavsett vilket parti vi sympatiserar med.

Det är en allvarlig fråga som passar dåligt för ogrundade anklagelser och billig partipolitisk polemik. Tyvärr är det just det som moderater och kristdemokrater just nu ägnar sig åt i Malmö. Där anklagar de vänsterpartisten Daniel Sestrajcic, också ordförande i kulturnämnden i staden, för att vara judehatare. Bakgrunden är att Daniel har protesterat mot Israels ockupation av palestinska områden och fördrivningen av hundratusentals palestinier när Israel bildades 1948. Men självklart är Daniel ingen antisemit, tvärtom har han uttryckt sitt avsky för antisemistismen flera gånger. Idag igen kommer han att gå i kippavandringen i Malmö i en manifestation mot judehatet och för judarnas rätt att bo och uttrycka sin tro i staden.

Moderater och Kristdemokrater i Malmö blandar medvetet ihop legitim kritik mot Israels ockupation med hat mot judar. Målet är att ta ett par billiga partipolitiska poäng mot Vänsterpartiet. Effekten blir att arbetet mot antisemitism försvagas och blir mindre trovärdigt. Om människor på allvar börjar tro att kritik mot Israels övergrepp och ockupation mot palestinier är detsamma som att vända sig mot judar och judisk tro i allmänhet så är vi illa ute i debatten. Vi som är kritiska till Israels politik har därför ett särskilt ansvar att samtidigt markera mot anstisemistism när den dyker upp. Men Israels ”vänner” har motsvarande ansvar att inte försöka kleta på etiketten antisemit mot oss som ogillar ockupation och förtryck. Det vore välgörande om moderater och kristdemokrater på nationell nivå gjorde detta klart för de partikamrater i Malmö som nu går över gränsen.

Hos de strejkande i Fränsta

Fränsta

Igår var jag och hälsade på de strejkande i Fränsta i Medelpad. Det var ett imponerande och beslutsamt gäng som har tagit strid för sina rättigheter som anställda mot en oseriös arbetsgivare, Peak Partners. Det är ett företag som vill förvalta andras pengar, men som inte klarar av att vara arbetsgivare, knappast seriöst. När de anställda ville ha kollektivavtal och en rimlig lön, de fick 13 600 i månaden, så har företaget valt att säga upp alla och att lägga ner. Det är ett företag som använder regionalstöd för att etablera sig på orten. Läs mer om konflikten och visa ditt stöd här. Den 24e tar jag upp frågan i riksdagen i en debatt med Annie Lööf.

De strejkande kunde berätta om ett imponerade stöd för strejken i bygden. Det har varit många sympatiyttringar inklusive stödkonserter. Några pensionärer hade kommit förbi och erbjudit sig att hjälpa till att lyfta bort strejkbrytarna från arbetsplatsen vilket de strejkande hade tackat nej till trots de goda intentionerna.

Vacker vårkväll i norr

vårDet är en magiskt vacker vårkväll i Västerbotten med strålande sol, stilla vatten och fågelsång. Bättre avkoppling finns inte efter intensiva arbetsdagar där söndagens partiledardebatt i Agenda var en kulmen.

Igår hade jag två andra debatter. En om EU på europahuset och en i studio ett om glesbygdsfrågor med Eskil Erlandsson.

Efter hektiska dagar var det extra skönt att ta nattåget norrut hem till Umeå. Idag har jag varit och besökt ett fackmöte för den nybildade SEKO-klubben vid Norrtåg. Det var imponerande att se unga fackliga aktivister driva frågor om arbetsmiljö och fasta jobb. Själv talade jag mest om hur järnvägen kan utvecklas istället för att privatiseras och om en starkare arbetsrätt.

Jag hann med och träffa elever vid Vindelns folkhögskola som hade många bra frågor innan dagens höjdpunkt, ett besök på Midgårdsskolan. Där hade skolans jämställdhetsgrupp bjudit in mig. Uppåt 100 elever stannde kvar efter skolan slut för att diskutera feminism. Verkligen kul.

Imorgon blir det ett möte på universitetet med VSF 12.15 på Humanisthuset. Alla är välkomna, studenter eller ej. VSF vann nyligen vårvalet och blev störst på Umeå universitet. Imorgon eftermiddag bär det av till Fränsta för att träffa de strejkande vid Peak Partners. Det är ett riktigt skräpföretag som hellre sparkar alla anställda på orten än att ge dem kollektivavtal och anständiga villkor. Läs mer här.

Dagens lästips handlar om den tyska vänsterns frontfigur Oskar Lafontaine som nu vill avveckla euron. Europas vänster blir allt mer EU-kritisk. Gott så.

Vänstervind på 1a maj

1a majTåget susar genom Västergötland mot Stockholm. Jag är fortfarande alldeles glad efter en fin första maj i Göteborg och Alingsås. Det var strålande sol, massor med folk och bra stämning. Idag tror jag att Vänsterpartiets 1a majfirande slog rekord på många orter. I Göteborg var vi 4 100 i tåget och 5 500 på mötet att jämföra med socialdemokraternas tåg med 1 850 personer (källa Ulf Bjereld). Även från Malmö där Aron Etzler talade rapporteras ett rekordstort vänstertåg med över 3 000 personer. Från Stockholm där Ulla Andersson talade rapporteras om mycket god uppslutning. I Umeå var Enad vänster mer än dubbelt så många som socialdemokraterna. Detta var nog vänsterns första maj.

Jag talade mycket om vinster i välfärden i mitt tal men även om klimatet, feminism och antirasism. En länk till talet i skrift finns här. Här lite pressrapporter från DN, ekot, GT, SvD och Expressen. Massor med bilder och hela talet filmat hos Jöran Fagerlund.

Extra roligt var det att under dagen träffa en massa gamla vänner och partikamrater.

Högern vann på Island

Valet på Island verkar ha gått som de flesta mätningar förutspådde. De partier som bär ansvaret för den ekonomiska krisen och för att ha kört landet i botten, borgerliga Självständighetspartiet och Framstegspartiet, vinner och kan bilda regering. De partier som räddade landet och förde det förbi den ekonomiska avgrunden, de vänstergröna och socialdemokraterna, blir valets stora förlorare. Det mest spännande under valnatten var huruvida Piratpartiet skulle klara 5 % spärren och ta sig in i Alltinget, och det verkar de precis ha gjort nu när de sista rösterna räknas. Men slutresultatet är inte klart när detta skrivs.

De vänstergrönas valresultat på runt 11 % kan man se på två vis. Jämfört med succevalet för fyra år sedan har partiet halverats, det är förstås illa. Det har kostat på att regera. Samtidigt har partiet gjort en mycket stark valrörelse och klättrat från runt 6 % för några veckor sedan till dagens resultat. Stämningen i kampanjen har varit god och de mest besvärliga inre konflikterna verkar partiet nu ha lagt bakom sig. 11 % gör ändå att partiet tillsammans med Enhetslistan i Danmark är Nordens mest populära vänsterparti. Partiet gör sina bästa resultat i norra Reykjavik där partiledare Katrin Jakobsdottir toppade listan och på nordöstra Island där tidigare finansministern och partiledaren Steingrimur Sigfusson var kandidat.

Röstsplittringen har varit stor och många nya partier har ställt upp. Mer än 10 % av väljarna har röstat på partier som inte tog sig in på Alltinget. Det har främst drabbat vänstersidan där Socialdemokraterna gör att katastrofval med 13.2 %. Detta samtidigt som ett utbrytarparti ur S, Ljus framtid, tar sig in i Alltinget med 8.5 % av rösterna. Faktum är att de två borgerliga partierna som vinner valet och en klar majoritet av platserna i Alltinget knappt når över 50 % av rösterna ihop. De kan också få problem att bilda regering tillsammans. Fremskrittspartiet har lovat nedskrivna lån för husägare, det lär inte bli lätt att infria. Bägge partierna har talat om att folkomrösta om att avbryta medlemskapsförhandlingarna med EU. Frågan är om de gör verklighet av det. EU-frågan lär fortsätta ha stor betydelse i isländsk politik. Självständighetspartiet har stora interna motsättningar även i denna fråga.

Som helhet är förstås resultatet nedslående. De som släppte loss bankernas spekulation och orsakade krisen får åter ansvaret att leda landet. Självständighetspartiet lovar skattesänkningar och privatiseringar. De är är den historiska maktelitens och kapitalets parti på Island. Nu får de sannolikt statsministerposten. Vi får se om det håller en hel mandatperiod.

När jag var på Island för någon dag sedan liknande en vän den ekonomiska krisen vid en jordbävning som har skakat om hela det politiska systemet. Gamla politiska lojaliteter har lösts upp. Hon sa att det skulle ta flera val innan det har stabiliserat sig igen. Jag gissar att en borglig regering på Island snabbt kommer att göra sig impopulär igen.

 

Isländsk valspurt

Onsdag kväll och jag är på valmöte i Vogar på sydvästra Island. Den gröna vänstern samlar lokala sympatisörer i en tidigare lada med torvtak. Ute skiner kvällssolen och det är vinterns sista dag enligt isländsk tradition. Folk strömmar till, stämningen är god.

Den lokala kandidaten till Alltinget är en ung kvinna känd för sitt miljöengagemang. Vänstern går till val på klassiska frågor om välfärd, miljö och jämställdhet. Efter några korta tal och frågor plockas fika, gitarr och dragspel fram och allsång bryter ut.

Det ser svårt ut för vänstern inför valet nu på lördag. Islands vänsterregering där den gröna vänstern har regerat tillsammans med Socialdemokraterna ser ut att gå emot ett valnederlag. Som på så många håll i Europa röstar väljarna bort dem som har haft makten i den djupa ekonomiska krisen.

På Island vill många som tidigare har stöttat regeringspartierna nu rösta på nya mer eller mindre populistiska partier. Några nya partier som de socialdemokratiska utbrytarna Ljus framtid och Piratpartiet ser ut att komma in i Alltinget. Socialdemokraterna har splittrats på oklara politiska grunder. Även den gröna vänstern har drabbats av avhopp främst från dem som vill se ännu hårdare EU-motstånd eller ännu tuffare miljöpolitik. På Island är frågor om exploatering av energi, nya aluminiumsmältverk och framtida oljeutvinning politiskt sprängstoff.

Enligt mätningarna ser en knapp majoritet ut att vilja rösta borgerligt, på Framstegspartiet och Självständighetspartiet, Islands centerpartister och moderater. De partier som ledde landet in i den avgrundsdjupa finanskrisen kan återfå makten. De partier som fick städa upp och rädda landet kan straffas av väljarna som är trötta på urholkade löner och hög skuldsättning. Men i valets slutskede har vänstern återhämtat sig och allt fler ifrågasätter vad en borgerlig regering skulle innebära. Framstegspartiet anklagas för att dela ut helt ohållbara löften när de lovar att de skuldsattas banklån ska skrivas ner med stora summor.

Islands krispolitik har hyllats av många. Med en egen valuta med rörlig växelkurs och en tuff politik mot bankerna är landet på väg tillbaks. Arbetslösheten är låg, exporten tar fart och turisterna strömmar till landet. Bankerna nationaliserades och regeringen har försökt skydda låginkomsttagare medan bankdirektörer har ställts inför rätta. Kontrasten mot EU:s krishantering är stor. Men många människor känner av krisen med lägre reallöner och stora skulder efter bostadsbubblan. Många är otåliga, rådvilla och besvikna.

EU-frågan är en del av valkampen. Motståndet mot EU är starkt och få tror att Island kommer att gå med. Frågan har splittrat regeringen. Socialdemokratin är tydligt för EU-medlemskapet. De har försökt locka med att euron skulle innebära stabilitet, allt färre tror på det. Den gröna vänstern är emot EU med samma argument som norsk och svensk vänster. Kompromissen blev att förhandla och sedan folkomrösta. De två stora borgerliga partierna är emot EU och framstegspartiet talar om att avbryta förhandlingarna redan nu. Valet kan bli spiken i kistan på planerna om isländskt EU-medlemskap.

Solen lyser över ett blåsigt Reykjavik nu på torsdag morgon. Det är dags för nya valmöten. De sista dagarnas opinionsmätningar ger lite hopp om att högern trots allt inte kommer att vinna. På lördag kväll får vi se.

 

 

Fullsatt hos vänstern i Söderhamn

0x108b1680 På väg hem från Söderhamn. Det var fullsatt på biblioteket i staden för en stund sedan när jag var där och talade om vinster i välfärden, jobben, klimatet, arbetsrätt och vårt nya landsbygdsprogram.

Även partiföreningen i Söderhamn har fått många nya yngre medlemmar. Föreningen har två yngre kvinnor i ledningen, Ingrid Bergström Nilsson, 23, är ordförande och Fia Öhlander, 24, vice ordförande. På bilden är det jag, Ingrid och Xamuel Halfvars, postis från Hofors och ordförande i Gävleborgsdsitriktet.

Tack till partiföreningen i Söderhamn för ett välarrangerat och fullsatt möte!

På väg mot Söderhamn

Tåget rullar över översvämmade marker norrut på väg mot Söderhamn och Hudiksvall. I Hudiksvall blir det ett besök på Forsa folkhögskola och en träff med eleverna där. I Söderhamn blir det ett offentligt möte på biblioteket med start 17.30.

Helgen tillbringade jag till stor del med Vänsterpartiets partistyrelse. Arbetet med att ta fram ett omfattande landsbygdsprogram fördes i mål. Jag tror knappt att något annat parti nu har en lika offensiv politik för att utveckla landsbygden. Programmet tar upp en rad områden från service till skogspolitik och småföretag.

Tåget passerade just Gävle. I morse kom det orimliga beskedet att Cloettas direktör Bengt Baron får en extra bonus på 7.3 miljoner som tack för att han la ner den lönsamma Läkerolfabriken i staden. Fler än 100 arbetare blir arbetslösa när produktionen flyttas till Slovakien. De riskkapitalister som numera äger fabriken tror att de kan krama ut lite högre vinster genom att flytta produktionen. Det stinker. GD  och Arbetarbladet